Ultra Interval Challenge

Datum: 2020-06-27

Vad får en människa att frivilligt ge sig på något så tokigt som att under ett dygn springa 10 km var tredje timme (totalt 8 mil)?

Ultra Interval Challenge är en global utmaning med gemensamma starttider, vilket innebär att vissa startar vid lunch, andra på eftermiddagen. Det beror på var i världen man befinner sig. Vi i Sverige startar vid midnatt…

För min del handlade det om nyfikenhet. ”Klarar jag ens av något liknande?” Det längsta jag tidigare sprungit är 50 km (vid Gotland Ultramaraton) och jag har heller aldrig genomfört något där sömnen (eller brist på den) är en faktor att beakta. Så hur reagerar jag när jag inte får sova en hel natt, hur kommer kroppen att må och hur påverkas psyket? Vilka problem kommer att uppstå och hur hanterar jag dessa? Prövar man inte får man ju aldrig veta.

Min plan var att försöka sova ett par timmar på fredagskvällen för att inte vara alltför trött när jag satte igång vid midnatt. Jag tänkte dessutom försöka sova en stund mellan intervall 1 och 2 (start 03:00), samt mellan intervall 2 och 3 (start 06:00). Förutom Resorb och en återhämtningsdryck skulle jag också försöka få i mig lite fast föda efter varje avslutad intervall (fr.o.m. den andra) innan jag vilade. Frukost, lunch och middag skulle jag försöka äta vid så normala tider som möjligt. Med anledning av den värme som legat som ett lock under veckan tänkte jag också försöka tillbringa så mycket tid som möjligt, mellan intervallerna, i gillestugan.

Jag hade mätt upp en 10 km-slinga som började och slutade så nära bostaden som möjligt. Allt för att minimera onödig transportväg. Mitt mål var att genomföra alla 8 intervaller och att göra det på samma runda. För mig ger det en trygghet när jag vet var kilometermarkeringarna kommer och att inte behöva springa fram och tillbaka de sista metrarna bara för att få ihop nödvändig distans.

Förberedde också en ”energistation” i gillestugan och la fram ombyteskläder i förväg.

Energistation i gillestugan

Noteringar under dygnet

Intervall #1, kl. 00:00

Inför första starten har jag lyckats sova ett par timmar och känner mig ganska pigg. Simon har lovat cykla med de första rundorna och det är skönt med lite sällskap. Det är ändå en hel del folk ute, bl.a. uppe vid badplatsen som vi passerar efter 2 km.

Redo för första intervallen

Hyfsat ljust trots midnatt

När vi passerar Elljusspåret efter 3 km ser vi plötsligt hur en stor bil, med fullt lysande ljusrigg på taket, kommer körande för att sedan svänga ut på vägen och försvinna. Under den följande kilometern spekulerar vi för fullt över vad sjutton den bilen gjorde i spåret …

Drottning Christinas schakt under midnattshimmeln

Vi passerar Sala Silvergruva och Drottning Christinas schakt och är nu halvvägs genom första varvet. Och förutom bilen i Elljusspåret händer inget mer ”spännande”.

Första intervallen har gått i ett lugnt tempo och det känns bra inför fortsättningen.

Intervall #1

Hade egentligen inte planerat att äta innan vilan, men eftersom jag känner mig hungrig tar jag lite kall risgrynsgröt innan jag lägger mig och sover en stund.

Intervall #2, kl. 03:00

När jag vaknar kan jag inte påstå att jag känner mig så ”jättepepp” på att ge mig ut på en ny runda. Vid den här tiden ska man ju egentligen ligga och sova! Funderar på om detta är jobbigaste intervallen att ge sig ut på med tanke på detta. Men väl ute känns det ändå ganska ok och det har också börjat ljusna. Varvet flyter på bra och proceduren från förra pausen upprepas, dvs. lite gröt och sedan vila (som denna gång får bli några minuter längre). Känner av vänster hamstringsmuskel lite grann, men det känns inte som något att vara orolig för.

Intervall #2

Intervall #3, kl. 06:00

Mer normal ”Gå upp”-tid för mig nu och det är betydligt lättare att komma upp och ut. Värmen börjar så smått komma krypande, men ännu så länge är det drägligt.

Efter varvet blir det frukost och vila ute på altanen som ännu ligger i skugga. Känner fortsatt av hamstrings en del och stryker därför på lite Ormsalva.

Intervall #3

Intervall #4, kl. 09:00

Märkligt. Denna intervall kändes lättast hittills. Kan det bero på att jag åt frukost direkt efter den förra? Eller är det koffeinet från kaffet som kickat in? Kanske bara att det börjar bli dag som gör det. Värmen börjar bli jobbigare nu, men inte så att jag tycker att det påverkade nämnvärt. Har druckit (sportdryck + lite vatten) alla intervaller för att hålla saltbalansen uppe. Simon har valt att fortsätta hänga med på cykel (och att göra det under hela dygnet) och det känns bra.

Har haft mindre hamstringskänningar nu så förhoppningsvis hjälpte det med Ormsalvan. Vilan tillbringas i gillestugan med en kopp kaffe och ett wienerbröd.

Intervall #4

Intervall #5, kl. 12:00

Trots värmen så är jag förvånad över att det ändå går så pass lätt. Tar det lugnt, men det blir återigen ett något snabbare varv än det föregående. Inga känningar förutom lite skav på ena foten, men inga mentala dippar.

När jag kommer in efter denna intervall är jag ordentligt hungrig men har absolut noll aptit. Bälgar i mig ett par glas Ramlösa innan jag tar en kall dusch. Tvingar mig sedan att äta en halv portion pasta innan jag åter flyr ner i källaren.

Intervall #5

Intervall #6, kl. 15:00

När jag innan denna intervall ligger och vilar är jag egentligen inte orolig över om jag orkar fortsätta eller ej, men jag vill verkligen inte ut i värmen igen. Varje gång jag kommer in har tröjan en helt annan nyans än när jag stack ut… Det vore så mycket skönare att bara stanna inne.

Men ut kommer vi. Funderar efteråt på om jag mentalt påverkade mig själv inför detta varv med att jag inte ville gå ut. För det här varvet är brutalt jobbigt! Det är tungt hela tiden och jag känner att om inte Simon cyklat bredvid hade jag gått i stället (om jag inte brutit helt). Inser efter ett tag att jag nog är ganska påverkad av både värme och trötthet för jag frågar Simon vilken intervall vi är på och vilken tid vi började denna… Dessutom känns det efter 3~4 km som att magen ska börja protestera (också kallat ”löparmage”). Vågar därför inte fortsätta med sportdrycken utan övergår till enbart vatten i små klunkar. Tack och lov sker inga olyckor.

Efteråt pustar vi ånyo ut i källare. Två stora glas Ramlösa och ett halvt paket glass återställer lite av humöret. I stället för att tänka att vi har två varv kvar försöker jag tänka att så fort vi är ute på intervall nr 7 så kommer det bara att vara en kvar när vi är klara.

Intervall #6

Intervall #7, kl. 18:00

Äntligen lite drägligare väder. Solen har gått i moln, temperaturen sjunkit något och dessutom fläktar det lite. Har bara vatten med ut eftersom jag började känna av magen på 15:00-intervallen.

Det är tungt, jag är trött men biter ihop och kämpar på.  Jag är inte speciellt pratglad, men är oändligt tacksam att Simon fortsätter att cykla med mig.

Vill inte äta för mycket när vi kommer tillbaka hem, men tar det sista av den kalla risgrynsgröten.

Intervall #7

Intervall #8, kl. 21:00

På sätt och vis lite märkligt, men samtidigt så otroligt skönt, att detta varv är det sista. Mentalt är jag helt klart inne på att bara ”riva av” varvet och göra milen på under timmen, men de tankarna är nog inte riktigt synkade med resten av kroppen om vi säger så…

Into the sunset

Vi småpratar lite om dygnet och allt möjligt samtidigt som vi räknar ner kilometrarna. Eftersom vi kört samma runda hela dygnet vet vi ganska så väl var vi har våra kilometerpasseringar.

En sista passering vi Drottning Christinas schakt

Och plötsligt är vi inne på sista kilometern. Härligt! När klockan piper för 10 km kramar vi om varandra och är grymt nöjda med prestationen!!

Äntligen klar!!

Intervall #8

Tankar efteråt

Jag är otroligt glad över att jag orkade genomföra utmaningen och att Simon ville cykla med mig på alla intervallerna. Utan honom hade jag aldrig orkat springa hela tiden (kanske att jag till och med hade avbrutit det hela). Även kära hustrun ställde upp och servade före och efter varje vända. Det blev som ett litet familjeprojekt 🙂

#Farochson <3

Kommer jag att göra om det? Det är inte omöjligt, men jag tror inte att jag gör det bara för att se om jag klarar av det. Mer då om jag ser att upplägget tillför något i träningen inför något visst lopp. Men om jag gör det kan det vara bra att tänka på följande:

  • Tror att det hjälpte mycket att jag faktiskt sov ett par timmar innan start. Simon, som är betydligt mer kvällspigg, gjorde det inte och fick därför träna mer än mig på att hantera sömnbrist 😉
  • Det var grymt skönt att ha sällskap hela dygnet. Känner att det hjälpte mig otroligt mycket när det var som tyngst + att det kändes tryggare att vara två under nattpassen.
  • Man kan aldrig handla för mycket Ramlösa innan…
  • Det är bra att förbereda en egen ”energistation” hemma, men förmodligen kommer man inte att vara sugen på hälften av det som finns där.
Det här inlägget postades i Träningspass. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *