Run Your Age – 54 km längs Kattegattleden, 24 juli 2021

“Run Your Age”, att springa sin ålder, var något jag först hörde talas om i podden Talk Ultra och gissningsvis bör det ha varit i något avsnitt under 2019. Googlar man lite så verkar det vara ett begrepp för att springa lika många kilometer, eller miles, som man är gammal. Se t.ex. den här artikeln i The Guardian, eller detta välgörenhetsevenemang organiserat av Age UK.

Första gången jag själv provade detta var som en ”födelsedagspresent” till mig själv 2020 och som tur var reflekterade jag aldrig över att detta kunde göras både i antal kilometer och antal miles. Och det var nog lika bra det; 53 kilometer var tufft nog i värmen och jag ser också att jag avslutade mitt Instagraminlägg med ”… Sedan skrämde jag nog livet ur min kära hustru när jag ringde hem och stötvis fick ur mig; Klar. Det bara snurrar. Måste nog sätta mig ett tag!

I fjol sprang jag 53 km på idrottsplatsens löparbanor hemma i Sala och jag hade också en ”race plan” som gick ut på att jag skulle springa första timmen och sedan växla 10 min gång och 20 min löpning. Att årets ”Run Your Age” skulle springas i Halmstad och inte i Sala var redan bestämt eftersom sonen flyttat ner i början av maj, så tanken var att kombinera en semesterresa med lite ”långspring”. Ursprungstanken var första helgen i juli, men så kom Båstad Marathon emellan så då fick det bli denna helg i stället.

Ett tag funderade jag på någon bit av Hallandsleden, men landade till slut i sträckan Halmstad – Falkenberg på Kattegattleden (fast i omvänd riktning). Och eftersom Kattegattleden också är en cykelled bestämde sig hustrun för att cykla samma sträcka. Kanske ville hon hålla lite koll på mig i år… 😉 Dottern, som också var nere för att hälsa på, kunde tänka sig att köra ”supportbilen”. Sonen skulle till en början åka med i bilen för att sedan springa andra halvan tillsammans med mig. En riktig familjedag med andra ord! 😊

Till skillnad från förra året hade jag egentligen inget annat upplägg än att springa lugnt så länge jag orkade och sedan ta gångpauser där det behövdes.

Falkenberg – Steninge

Lördag morgon tar vi så bilen till Falkenberg. Vi kommer överens med barnen om att möta oss i Stensjö, ungefär halvvägs och ger oss sedan iväg efter några sista justeringar av utrustning etc.

I Falkenberg, redo för start

I början håller vi ihop vilket nog är ganska så bra eftersom vi tämligen omgående tappar bort leden. Förmodligen skulle vi ha följt gångvägen ner i en viadukt i stället för att följa den viadukt som gick över vägen. Men eftersom vi vet att vi ganska snart bör vara nere vid Skrea strand och vi ser folk som ser ut att komma från denna (eller någon annan strand) så fortsätter vi ändå framåt. Och det dröjer inte mer än ett par minuter innan vi åter är på leden och nere vid stranden. Skrea strand och övriga strandbad vi passerar känns nästan som små samhällen i sig själva med caféer, stugor mm. Lite fascinerande är det. Vi följs åt ut från Skrea, men sedan cyklar hustrun i förväg.

Optimalt löparväder är det inte; lite för varmt och lite för lite skugga, men eftersom jag tar det ganska så lugnt så känns det bra.

Löpare i antågande, Bobergsudde / Grimsholmen

Efter 20 km börjar jag se fram emot mötet med övriga familjen i Stensjö, vilket vi beräknat skulle komma efter ca 24 km men när jag kommit så långt finns ingen ort i sikte. Nåja, en km hit eller dit spelar ju ingen större roll. Men så ringer hustrun och meddelar att leden inte gick igenom Stensjö och att mötesplatsen är flyttad till Steninge ett par km längre fram. Det känns ändå ok, jag har inte några större problem att hålla mig springande men tycker att värmen börjar bli lite jobbig. Tack och lov att det nu börjar mulna på lite. Dessutom kommer det några befriande droppar regn. Är i kontakt med både hustru och dotter som meddelar var de står någonstans, men när jag passerar Steninge skola efter 29 km och fortfarande inte kommit fram till det café de befinner sig vid känns det som att luften går ur mig. Jag kan väl inte ha passerat dem utan att vi märkt av varandra? Ny ”telefonkonferens” medan jag tar dagens första gång-paus. Det visar sig att de står en km längre fram och efter ett par minuters gång så ser jag bil och familj 😊

Efter ett välbehövligt stopp, med vätske- och energipåfyllnad (samt kaffe 😊 ) fortsätter så Simon och jag.

Steninge – Halmstad

Eftersom det är så pass varmt nu blir det ytterligare möten i Gullbrandstorp och vid Tylösand. Ju längre vi kommer, desto mer sliten blir jag. Efter varje ”depåstopp” blir det säkert en kilometers gång innan jag lyckas få i gång benen igen. Från början hade jag en tanke om att springa hela vägen in till Halmstad (etappen mäter 57 km), men efter Gullbrandstorp känner jag att 54 km får räcka bra idag och det är ju ändå den sträckan jag ska springa.

Vid sista pausen, i Tylösand, diskuterar vi var 54 km kan komma någonstans. Simon, som sprungit en del av sina långpass längs sträckan, tror att Preem-macken vid infarten blir ganska lagom att åka till för dottern. Så blir det och så fortsätter vi. Är oändligt tacksam att jag har sällskap varje steg de här sista milen även om jag, i mitt slitna tillstånd, blir mer och mer innesluten i mig själv och bara tänker en km i taget.

Så dyker den upp, Preem-macken, i slutet av en svag utförslöpa. Och är det inte märkligt, hur trött och sliten man än är så finns det alltid lite krafter kvar till en liten fartökning de sista stegen. Det är nästan, men bara nästan, som att jag hade kunnat fortsätta ännu ett par kilometer.

Trött och mycket nöjd med dagen är det rätt så ”gött” att få sjunka ner i gräset och halsa ännu en Ramlösa.

54.3 km, inte en meter till nu!

Dagens ”Garmin-plot”

Reflektioner

  • Support och back up från familjen gör det hela mycket roligare! Och lättare!! Hade dottern inte ställt upp och kört mellan ”depåstoppen” hade vi löst det ändå, men det hade blivit krångligare och omständligare. Nu blev det som en rolig familjeaktivitet över det hela <3
  • Är det varmt ute kan man aldrig köpa för mycket Ramlösa…
  • Min energiplan fungerar sämre i varmt väder. Sportdryck och gels klarar jag under betydligt längre tid när det är svalare ute.
  • Sist, men inte minst; ha INTE nyckelkortet till hotellrummet i sidan av löparbältet. Det tog ett bra tag innan jag förstod var skavsåret mitt på ena låret kom ifrån…. 😀
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.