2021 Stockholm Marathon

Stockholm Maraton 2021
Lördagen den 9:e oktober 2021
Sluttid: 04:39:40

Äntligen!! Det är väl det ord som bäst beskriver känslan av borttagna Corona-restriktioner och att Stockholm Marathon till slut kunde gå av stapeln utan några deltagarbegränsningar.

Träningsmässigt hade jag väl inte riktigt fått till de långpass jag brukar tycka är skönt inför ett maraton. Åkte på en förkylning i början av september, två veckor efter Hemmavasan, sedan kom Simons flytt från Halmstad och sedan nya förkylningskänningar (som dock gick tillbaka). Men en halvmara veckan innan Stockholm kändes ändå som ett kvitto på att jag skulle kunna genomföra loppet. I värsta fall får man väl ta en gå-paus tänkte jag.

Ambitionen inför loppet är dock, som alltid på ett maraton, att springa hela sträckan utan gå-pauser. Kommer jag sedan i mål under 5 timmar är det bonus. Ingen skillnad här med andra ord.

Som så många andra deltagare utifrån landet har vi bokat in oss Clarion Hotel Tapto som ligger bara någon minuts promenad från starten på Lidingövägen. Men det är inte bara maratonlöpare som bor på hotellet visar det sig för när Cina och jag sitter och äter kvällsmat i matsalen kommer morbror Roland och moster Kathy 🙂 De ska gå på teater och upptäckte först vid ankomst till hotellet att det var något på gång, vilket också förklarar ”Lycka till!!”-sms’et som kom på eftermiddagen 😉

Race day

Dagen bjuder på ett utmärkt löparväder; mulet, 12 grader och varken vind eller nederbörd. Kan inte bli så mycket bättre förutsättningar för ett höstmaraton! Således en positiv känsla i kroppen när jag, efter en lättare hotellfrukost, börjar göra mig i ordning. Energiplanen denna gång skiljer sig lite mot tidigare lopp då jag vanligtvis brukar köra på en kombination av medhavd sportdryck och gels. Denna gång har jag bestämt mig för att lyssna på Simon och Tommy i Prestera Mera (Episod #306) när de pratar energiplaner för olika lopp. En av punkterna är logistiken; ska jag kombinera sportdryck och gels som jag brukar ska jag antingen ha med mig ganska mycket sportdryck (vilket innebär en del extra tyngd) eller förlita mig på att Cina och Simon kan langa ny dryck efter kanske halva loppet (vilket lägger press på dem att de måste vara på rätt plats i rätt tid). Beslutet blir därför att köra på 2 gels (40 g kolhydrater i timmen) + sportdryck vid varje vätskestation.

Dessutom kommer jag att ta en salttablett i timmen för att motverka den typ av problem som jag fick vid årets Hemmavasa.

Det är en härlig känsla att åter få vandra ner på Östermalms IP, lämna in sin påse med överdragskläder och att ännu en gång vara en del av den stora löpargemenskapen. Extra kul att också träffa på lite löparbekanta där nere. Dels Benny, aka ”löpbandskungen”, dels min gamla Ericsson-kollega Micke. Vi önskar varandra lycka till innan vi försvinner till våra respektive startfållor.

Återigen på Lidingövägen i väntan på start <3

Loppet – Mil för mil

1 –10 km

När starten går håller jag mig längst till vänster och håller utkik efter Cina och Simon. Vi får syn på varandra och vinkar. Dessutom står Roland och Kathy bara några meter längre fram, även vi får syn på varandra 🙂

I vanlig ordning går jag ut väldigt lugnt och fokuserar på att hitta ett tempo som känns hållbart i 42 kilometer. Tycker själv att jag hittar ett bra tempo längs Karlbergskanalen och vidare runt Kungsholmen. Passerar Norr Mälarstrand och Tegelbacken med en bra känsla så här långt.

11 – 20 km

Direkt efter Vasabron, när vi kommer in runt Riksdagen, börjar jag komma i kapp 5 timmarsfarthållarna och när vi passerat Centralbron passerar jag dem. Och även om tiden inte är det primära är det såklart roligare att ligga före än efter dessa.

I kapp farthållarna för 5:00. Foto: Marathon-Photos.com

Nere i hörnet av Kungsträdgården står FB-kompisen Birgitta och hejar 😊. Alltid kul att hälsa på någon bekant, ger lite extra energi.

Efter den lilla backen över Stallgatan, bredvid Grand hotell, kommer vi så ut i böjen runt Nybroviken. Jag har alltså inte sprungit 12 km ännu och möter redan eliten som kommer utifrån Djurgården och halvmaratonpasseringen. Imponerande hur fort de springer och extra kul att möta självaste Anders Szalkai där i kurvan. Det är väl en av de häftigaste sakerna med så här stora löpartävlingar; att man är del av samma gemenskap trots att vi springer på helt olika nivåer.

Men nu gäller det att hålla fokus på nästa kompis; tidigare kollegan Per har sagt att han ska stå mitt på Strandvägen och mycket riktigt, där är den blå kepsen. Ett till hejande och mer energi.

Uppför Narvavägen och där, vid rondellen står Cina och Simon 😊 De har placerat sig strategiskt för att med en kort promenad kunna heja en gång till utanför Fältöversten uppe på Valhallavägen. Så här långt, efter ca 15 kilometers löpning, känns det väldigt bra.

Längs Valhallavägen med en, ännu så länge, bra känsla. Foto: Marathon-Photos.com

Men någonstans ute på Djurgården börjar det kännas tyngre. Det är väl inte så att jag på allvar funderar på att ta en gå-paus, men den positiva känsla från de första 15-16 kilometrarna är inte längre där. Det är dock inte värre än att jag ändå orkar fortsätta springa även om det tar emot.

Tycker att jag har hållit ett jämnt tempo, men jag har inte kontrollerat km-tiderna på klockan. Kanske att jag sprungit på lite för fort efter Valhallavägen ändå.

21 – 30 km

Passerar halvmaran efter 2:22:28 och just då känns det riktigt tungt. Men idag känns det viktigt att springa hela sträckan utan att bryta av med gång. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Så jag kämpar på och det är skönt att gå ”gnälla av sig” lite till Cina och Simon som nu står i jämnhöjd med Nordiska muséet.

Nere på Strandvägen står Per igen, som nu skiftat sida. ”Du ligger inte långt efter 4:45-farthållarna” ropar han. De är tydligen bara några minuter före. Det känns ändå positivt att inte vara så långt efter dessa. Har dock inga krafter att öka något utan fokuserar först och främst på att ta mig till 30 kilometersmarkeringen.

Kämpar vidare längs Skeppsbron och närmar mig den omtalade Guldbron upp till Slussen. Då får jag syn på kompisen Birgitta igen som tydligen flyttat sig från Kungsan. Hej igen!

Strax före Guldbron. Foto: Birgitta Welander

Lite mentalt jobbigt är det att komma upp på Hornsgatan och springa parallellt med de som redan varit ner längs Stadsgården och som nu kommer upp ur Söderledstunneln när jag själv snart ska vika av på Torkel Knutssongatan och har hela den ”härliga” vägen fram mot Viking Ling-terminalen framför mig. Men det är bara att bita ihop och strax efter Viking Line-terminalen är jag dock plötsligt i kapp två stycken farthållare med 4:45 på ryggen. Lite konstigt att de bara är två, de brukar ju vara flera i farthållargrupperna… Men jag passerar dem i alla fall i backen uppför Folkungagatan.

31 – 40 km

Att springa ett par hundra meter genom Söderledstunneln är väl inte världens roligaste, men det är ändå lite kul att bli tutad och hejad på av bilisterna i mötande körfält. Och det tar ju inte många minuter innan jag är uppe på Hornsgatan och själv är en av de som nu kan löpa vidare bort mot Zinkensdamm och Västerbron. Skänker en tanke åt de som jag ser nu är på väg ner för Torkel Knutssongatan och som har hela vägen längs Stadsgården framför sig.

Har snart bara en mil kvar när jag plötsligt känner en hand på min axel. Det är Per igen, som nu springer bredvid ett par meter och hojtar ”Kom igen, du ligger under 4:45!”. Vilken boost!! Och strax efteråt ser jag också ett helt gäng farthållare för 4:45. Jag försöker absolut inte öka tempot, det är ändå en hel mil kvar, men jag kommer ändå sakta närmare och strax efter Västerbrons krön är jag i kapp dem. I kurvan vid Rålambshovsparken stannar de till vid en energistation där det serveras Cola, men jag fortsätter och är därmed förbi. Ca 8 kilometer kvar nu och det är väl också ungefär ju jag känner att jag kommer att klara min målsättning om att springa hela sträckan vilket är en härlig känsla.

En bit in på Norr Mälarstrand får jag plötsligt syn på en skylt som hejar på löpare från Rytterne och visst är det en annan löparkompis, Marita, som står och hejar. Kul 😊

Passerar Stadshuset och strax efter att jag passerat hör jag speakern säga ”Och här kommer ett gäng farthållare för 4:45”. Håll i nu!

Precis när jag håller på att byta poddlyssnande mot musik fångas jag av fotografen. Ser nästan ut som att jag försöker hitta vägen…. 😀 Foto: Marathon-Photos.com

40-42km

De sista kilometrarna längs Strandvägen, Narvavägen och Karlavägen flyter på bra och till slut får jag vika av från Valhallavägen och svänga ner på Drottning Sofias väg. In genom Stadions murar för att avverka de sista hundratalet meter inne på löparbanorna. I sista kurvan sitter familjen och hejar. Tack för stödet <3

Heeeej familjen 😊<3 Foto: Cina

De allra sista metrarna för denna gång. Foto: Marathon-Photos.com

Med medaljen i ena handen och en flaska vatten i den andar vandrar jag nöjd mot dagens sista hinder; trapporna ner till Östermalms IP 😀

Reflektioner

Med sluttiden 04:39:40 konstaterar vi efteråt att detta faktiskt var mitt snabbaste Stockholm marathon av de fyra jag sprungit. Totalt var det mitt näst bästa resultat på distansen, bara Helsingborg 2018 har gått snabbare (04:36:25). Och s.k. ”negativ split” dessutom 😊

Jag slås också av hur jämnt jag sprang. Mina mellantider:

Jag upplevde verkligen inte loppet på det här viset, det var mer en känsla av att det gick långsammare och långsammare ju längre jag sprang. Trodde absolut att mil nr 2 var långsammare än den första och inte tvärt om. Men det var väl kanske därför jag upplevde den som jobbigare än den första ^^.

Ännu en medalj och finisher-tröja till samlingarna 😊