2021 Båstad Marathon

Båstad Marathon 2021
Lördag 3:e juli 2021
Sluttid: 05:48:32

7 mars 2020 var senaste gången jag stod på en startlinje (då var det Skövde 6-timmars), sedan satte Corona stopp för fysiska lopp och vi fick hålla ut i diverse virtuella ersättningar. Så självklart var det en speciell känsla att återigen få samlas till ett lopp på riktigt. Och ännu mer speciellt eftersom Simon, min son, bestämt sig för att springa sitt första maraton.

Båstad marathon, med start och mål bakom Pepes Bodega (smaka på den alla fans av Stig-Helmer och Ole 😀 ) nere i hamnen, samlade ca 100 deltagare varav då Simon och jag var två.

“Jag har hittat det, Robban! Jag har hittat Pepes Bodega!” 😀

”Sveriges vackraste och tuffaste mara” vill jag minnas att jag läste någonstans innan loppet. Och nog skulle det bli tufft alltid, vädret var definitivt inte på löparnas sida.  Strålande sol och över 20 grader är knappast optimalt löparväder enligt mig i alla fall. Men vädret rår vi ju inte över så ingen skugga över arrangörerna (kunde inte låta bli 😉 )

Far och son inför sitt första gemensamma maraton.

Äntligen på en startlinje igen. Som jag längtat!

Nåväl, starten går och vi följer Rune Larssons råd om att ”Börja i en fart som känns löjlig. Kan du hålla den i fyra mil är det definitivt inte löjligt sista milen”. Att vi är allra sist ut från Båstad bekymrar oss inte ett dugg. Fokus idag är att klara av distansen och att genomföra loppet tillsammans, sluttiden är oväsentlig.

Efter bara någon kilometer börjar det gå uppför, till en början inte så mycket, men efter första vätskestation blir lutningen brantare. Vi har dock inga problem att springa i vårt lugna tempo och även om vi inte har något tidsmål har vi ändå koll på att vi håller oss inom marginalen för reptiden på 6:30. Vyerna har varit fina uppför Sinarpsdalen och när vi når Bjäre Golfklubb skymtar vi också havet.

På väg uppför Sinarpsdalen och mot vätskestation nr 2.
Foto: Ronny Karlsson, Båstad Marathon

Det har redan börjat bli ganska varmt och vi hade gärna kommit lite närmare havet för någon eventuell fläkt därifrån. Tack och lov kommer vätskestationerna tätt, det är nog inte mer än ca 3 km mellan varje station och ju längre loppet pågår desto tacksammare är jag för det.

Förutom gångvägarna ut ur stan springer vi hela tiden på mindre vägar. Variationen består dels av fina vyer, dels av att vi springer igenom ett par mindre byar. Efter kanske 15 km börjar jag känna att detta kommer att bli en ganska tuff dag och jag är noga med att fylla på vätska vid stationerna.

Efter en dryg timmes löpning; vi har passerat Bjäre golfklubb och vänder snart neråt mot Grevie.

Det är nog ungefär här som vi plockar vår första placering när vi kommer i kapp en rygg vi skymtat ett tag. Vi får ett glatt ”Är Ni också med i maran? Jag trodde jag var sist”.  ”Nej, men nu är du det” kan vi lika glatt svara. Vi har ju ”bevakat” den platsen ända från Båstad så…

Resten av vägen fram till halvmaratonpasseringen pratar vi lite om att försöka dela upp loppet i deletapper. Fram till Torekov, sedan 25 km, 28 km, 30 km osv.

På väg in mot Torekov och halvmaratonpasseringen.

Vid vätsekstationen i Torekov (21 km) kommer vi i kapp ytterligare två medtävlare, varav den ena ser ganska sliten ut. Han försäkrar funktionärerna att han är ok och kan fortsätta, men för säkerhets skull frågar jag om han behöver salt och han tar tacksamt emot en McDonalds-påse som han tippar i sig. Jag är efteråt glad att se honom på bilder där han tar sig i mål.

På väg ut från Torekov hamn. Värmen börjar kännas ordentligt nu.

Efter att vi passerat Torekov hamn blir det mer stigar längs havet innan vi kommer in på en ny golfklubb. Här känner vi ett behov att uppsöka en toalett och till vår lycka finns det en liten kiosk med tillhörande toa precis intill vägen vi springer på. ”Endast medlemmar och gäster” säger en skylt på toadörren och eftersom vi inte är medlemmar antar vi att vi får klassa oss som gäster 😉

Efter kanske 3 mils löpning kommer vi in på en bit av Skåneleden och det är skönt som omväxling att springa på lite mer trailbetonat underlag. Samtidigt är det jobbigt eftersom man inte riktigt har samma ”fina” löpsteg nu som i början, men vi tar oss ändå framåt.

Asfalten övergår i naturstig/vandringsled.

Loppet har varit välskyltat hela vägen fram tills nu, men efter ett tag på Skåneleden blir vi lite osäkra. Vi tycker att vägen längs havet känns mer logisk eftersom den är mer upptrampad jämfört med gräsvägen som leder upp till höger, men vi ser inga banmarkeringar. Efter en kort betänketid väljer vi ändå den mest logiska vägen vilket också visar sig vara korrekt när vi i en ordentlig uppförsbacke (i vilken jag tar min första gå-paus) frågar några helgflanörer vi möter om de sett någon vätskestation ovanför krönet. ”Jadå, det är bara uppför backen här”. Skönt!

Uppför mot vätskestation Hovs Hallar (31,5 km)

Vid Hovs hallar har en av våra medtävlare tvingats lägga sig i skuggan för att vila. Glad att även han tar sig i mål.

När vi lämnar säger jag till Simon att nu är det ju faktiskt inte så långt kvar till Våffelstugan i Kattvik, som är nästa station. Vi har båda sett fram mot detta stopp, men inte pratat så mycket om det eftersom det varit för långt kvar tidigare. Men nu är det bara knappa 5 km. Dock är säkert 3 av dessa uppför och ganska ordentligt också på sina ställen. Det blir ny gå-paus för min del. Sista biten in mot Kattvik går dock ganska ordentligt nerför och det gäller att i alla fall försöka ha en så bra teknik som möjligt i nerförsbacken. Våfflan, även om den är kall, smakar mycket bra men tyvärr har nog någon före oss tagit flera stycken alternativt att man räknat fel för jag hör killen bakom oss fråga om det finns fler när han tagit en. ”Nej, tyvärr. Det var den sista”. Lite synd kan man tycka.

Vid 39 km når vi sista kontrollen innan mål och härifrån får vi äntligen vika av från bilvägen för att i stället springa på stigar inne i skuggan. Gudomligt skönt!

De sista kilometrarna in mot mål är det såå skönt att få springa i skuggan.

”Nej, men nu borde vi väl ändå vara framme” säger vi till varandra efter ett tag. Det har nämligen inte kommit några km-angivelser (annat än i min Garmin) efter att vi lämnat föregående kontroll. Men det är då vi ser det, badhuset som ligger en bit ut i havet rakt nedanför målet. Tillsammans, med gemensamt lyfta händer, korsar vi mållinjen och möts av hustru respektive flickvän.

Tillsammans över mållinjen <3
Foto: Ronny Karlsson, Båstad Marathon

Själv sjunker jag ihop på alla fyra då jag har mått illa de tre sista kilometrarna, men efter lite (eller ganska mycket) vatten, apelsinklyftor och sportdryck börjar jag ändå återhämta mig.

Skönt att pusta ut efter loppet.

En glass i hamnen får avrunda detta besök i Båstad. Banan var tuff och vädret gjorde det ännu tuffare, så att klara av den som sin första mara som sonen gjort är värt all respekt. Det känns fantastiskt att ha genomfört detta tillsammans och vi pratar redan om nästa 😉

Trötta, glada och stolta!! Nu går vi och äter glass!!

Reflektioner

Sveriges vackraste och tuffaste mara? Av de jag sprungit så är detta definitivt den tuffaste, pga av alla uppförsbackar och naturstig. Vackraste? Ja, visst är det stundtals fina vyer när man befinner sig högt upp, samt när man springer längs havet. Men jag upplever det som att halva loppet går på trafikerad bilväg och det är väl inte någon favorit direkt, vissa sträckor är det faktiskt ganska mycket bilar och då vägen inte är så bred får vi flera gånger springa på sidan om.

Loppets höjdprofil enligt min Garmin.

Plus:

  • Ett mindre lopp, som detta, blir mycket mer familjärt, stämningen blir mer avslappnad.
  • Funktionärerna är verkligen fantastiska som vet hur de ska peppa och pusha oss löpare.
  • Vyerna är stundtals mycket fina.
  • Man har slopat engångsmuggar och erbjuder i stället en kåsa som man hämtar innan start och sedan bär med sig hela vägen. Detta funkar alldeles utmärkt i ett mindre lopp där det inte är så många åt gången vid varje station och minskar dessutom plastanvändandet.
  • Det är tätt mellan vätskestationerna, extra skönt en varm dag som denna
  • Sist, men inte minst, medaljen! En maratonmedalj ”ska” vara gedigen och lite tyngre. Det är den i Stockholm och det är den i Båstad 😊

Lite mindre bra tyckte vi:

  • Att så stor del av banan går på trafikerad bilväg.
  • Våfflorna tog slut i Kattvik. Vi som är sist behöver dem kanske mest.