2020 Hemmavasan 90 km

Hemmavasan
Lördag 22:a augusti 2020
Distans: 90 km

Ultravasan 90 var mitt ”A-lopp” för i år, dvs. det lopp jag mest av allt ville genomföra. Jag ville se om jag klarade av att springa längre än jag någonsin gjort förut så självklart var det tråkigt att loppet inte kunde genomföras på plats i Vasaloppsarenan pga Covid-19. Dock var väl inte det så mycket att orda om.

Då beskedet kom om att det inte blev något lopp hade jag ändå bestämt mig för att försöka klara samma distans (90 km) det datum loppet ursprungligen skulle ha gått.

Många lopp har ju lanserat virtuella varianter där man springer loppets distans på den plats man själv väljer, så även Vasaloppets sommarvecka (med löp- och cykeltävlingarna). Deras variant kallades Hemmavasan. Först hade jag inte tänkt delta i denna virtuella version eftersom svaret på frågan ”Klarar jag verkligen av den här distansen?” kändes tillräckligt motiverande, men sedan ändrade jag mig. Tänkte att det kanske ändå kunde vara kul att bl.a. stå med i resultatlistorna.

Frågan var bara var jag skulle genomföra loppet någonstans. Skulle jag genomföra det på hemmaplan skulle det bli för mycket asfalt jämfört med det riktiga loppet. Dessutom ville jag ha en lite mer ”lopplik” känsla, vilket innebär att åka iväg någonstans. Min första tanke var Bruksleden i Västmanland och där köra från punkt A till punkt B. Efter en del provspringande på leden, samt resonerande kring hur familjen bäst skulle kunna supporta, kom jag fram till att detta kanske ändå inte var den bästa platsen. I stället föll beslutet på Björnön i Västerås och 10 km-spåret. Hotell bokades nära stationen.

Processmål, energiplan och tidsuppskattning

När jag sprang Ultra Interval Challenge i slutet av juni sprang jag totalt 80 km och man kan ju tycka att då är det ju inte så stor skillnad mot att springa 90, men den gången var det uppdelat på 10 km med start var tredje timme. Nu skulle det vara mer som ett vanligt lopp med allt vad det innebär. Det kändes därför viktigt att fundera igenom saker som Processmål (= Hur ska jag genomföra detta?), Energiplan (= Hur ser planen ut för att få i mig energi under loppet?), samt ngn form av tidsuppskattning. Efter mycket funderande (och reflekterande över tidigare erfarenheter från olika lopp och utmaningar) kom jag fram till följande:

Processmål

  • Det viktiga är att slutföra loppet, inte att gå i mål på en viss tid!
  • Ta det lugnt! Försök att inte springa fortare än någonstans mellan 6:30 och 7:00 per km när jag springer. Gå i alla uppförsbackar.
  • Var snäll mot supporten! (Dvs, var inte grinig när jag börjar bli trött!!)
  • Var tydlig mot supporten och säg ifrån, på ett snällt sätt, om ngt inte blir bra.
  • Oavsett väder, se det positiva i situationen

Energiplan

Kör som vanligt med Umaras produkter och ambitionen var att så långt som möjligt få i mig mellan 70 och 80 gram kolhydrater/h genom att växla mellan sportdryck + 1 gel (2:1) och vatten + lite fler gels. När/om jag inte lyckades få i mig mer energi skulle fokus ligga på vätska och salt.

Vid varje varvning skulle jag också äta/dricka något, samt att ta lite längre pauser för ”frukost” och lunch.

”Tidsplan” – ett försök till uppskattning

OM jag skulle springa i 7:00/km-tempo skulle en mil ta 1:10 vilket skulle bli nästan 6h (5:50) för 5 varv (50 km). Och om jag då startade 06:00 skulle jag vara redo för lunch tidigast ca 12:00. Men med plats för kortare pauser i depån + gångpauser i spåret kanske 7h var rimligare.

På detta ~en timmes lunchpaus och 5~6h för de återstående 4 milen så kanske att jag skulle vara klar någon gång mellan 19:00 och 20:00?

Race day

Ordinarie starttid för Ultravasan är klockan 05:00 och även om jag visste att jag behövde starta tidigt för att inte behöva hålla på till midnatt så tänkte jag inte hålla så strikt på när jag själv startade. Någon gång mellan 05:00 och 06:00 var ambitionen. Larmet hade jag ställt på 04:00. Då skulle jag hinna göra mig iordning och vara på plats ute på Björnön för start senast 06:00. Men min vana trogen vaknade jag förstås långt innan klockan ringde, någon gång mellan 02:30 och 03:00. Jag hade således gott om tid för en kopp kaffe i lugn och ro innan jag började plocka iordning för att sedan gå ner till receptionen och hämta en frukostpåse + en andra kopp kaffe.

Lämnar hotellet strax före 05:00 och beger mig av. Supporten har fått sovmorgon. Tanken är att de tar bussen ut när jag varit igång ett par timmar. Då hinner de äta en ordentlig hotellfrukost innan de åker ut.

När jag är framme väljer jag en parkeringsplats som visar sig vara rena lyckträffen eftersom den hamnar i skugga hela dagen! Det tänkte jag inte på då, ville bara att det skulle vara så nära spårets start som möjligt. Mina lådor (ordentligt uppmärkta med vad som finns i respektive låda) med energi, snacks, dryck och extra-/ombyteskläder ställs på plats i bakluckan respektive i baksätet. Sedan är det inte så mycket mer som behöver ordnas innan start.

Under veckan har väderleksrapporten för dagen gått från mest regn till initialt molnigt med uppsprickande molnighet längre fram på dagen. Eventuellt med någon regnskur.

”Från Smågan till Mora”, eller Noteringar från dagen

Ultravasans sträckning och banprofil

Varv 1: 1 – 10 km

Redo för start, med 90 km att avverka

Klockan är 05:36 när jag startar. Den mentala strategin är att inte tänka för långt framåt. I stället ska jag försöka fokusera på att ta mig fram motsvarande en vasaloppskontroll i taget. Från starten i Berga by (Sälen) till första kontrollen i Smågan är det 9,2 km, vilket ganska bra motsvarar mitt första varv.

Vädret är lite mulet, men inte mer än att morgonsolen syns klättra upp på himlen vilket är vackert. Jag springer extra långsamt de två första kilometrarna för att väcka kroppen. Efter det är det lugn löpning på flacka partier varvat med gång i uppförsbackarna.

Under varvet pendlar tankarna mellan ”Fram till Smågan” och ”Efter detta första varv får jag börja lyssna på nedladdade poddar”. Det känns bra att fokusera på något som ligger nära i tiden och inte tänka för långt framåt. Det är det alldeles för långt kvar för.

Strax innan jag är tillbaka vid parkeringen aviserar Hemmavasa-appen att jag passerat Smågan och väl tillbaka vid bilen konstaterar jag ”So far, so good”.

Tar lite att äta och dricka, samt fyller på energiförrådet till varv 2.

Energi med ut på varvet; 5 dl U Sport + 1 gel (2:1)
Passerade vasaloppskontroller (motsvarande); Smågan, efter 01:06:40 (strax efter 9 km)

Varv 2: 11 – 20 km

Upplever det andra varvet som något lite jobbigare, men jag tar det fortsatt lugnt med ordentliga gå-pauser.  Ser fram emot en lite längre ”frukostpaus” efter nästa varv. Vädret är fortsatt bra och det fläktar en del vilket är mycket skönt.

En kortare paus även efter detta varv innan jag ger mig iväg igen.

Energi med ut på varvet; 5 dl U Sport + 1 gel (2:1)
Passerade vasaloppskontroller; —

Varv 3: 21 – 30 km

Känslan under tredje varvet är ungefär som under det föregående. Lyssnar på poddar som sällskap, men upptäcker att det tyvärr drar för mycket batteri eftersom Hemmavasa-appen samtidigt behöver ha GPS påslagen i telefonen. Nåväl, får ladda telefonen i samband med pausen.

Efter hand börjar molnen spricka upp och det blir varmare när solen kommer åt mer. Sämre löparväder enligt min mening, men det kunde ju ha spöregnat också. (Tänk på processmålen; ”Oavsett väder, se det positiva i situationen”) Mångsbodarna passeras efter 23,5 km och det är faktiskt ganska kul att ”följa” sig själv i Vasaloppsspåret.

Tillbaka i ”depån” byter jag tröja och plockar sedan fram en av de medhavda campingstolarna. Det är ganska skönt att sitta ner en stund nu och få i sig lite frukost i form av en Risifrutti och tortillabröd med humus i. Klockan är 10 nu och det är ganska mycket folk i rörelse i området. Nyfiket försöker jag lista ut om det är någon mer som är här och kör sin Hemmavasa, men jag kan inte upptäcka någon.

Har under pausen haft SMS-kontakt med Cina och strax innan jag ska ge mig ut på nästa varv kliver hon och Simon av bussen. Det är härlig energipåfyllning att nu ha sällskap i samband med varvningarna. Simon har även lovat att följa med mig ut i slutet av dagen och det ser jag fram emot.

Energi med ut på varvet; Vatten, 2 gel (2:1) + 1 gel (1:0,8)
Passerade vasaloppskontroller; Mångsbodarna, efter 03:20:50 (vid 23,5 km)

Varv 4: 31 – 40 km

Redo för varv 4

Innan jag ger mig iväg på nytt frågar jag om avståndet mellan Mångsbodarna och Risberg. ”10,8 km” är svaret och det är skönt att veta att jag kommer att passera ännu en kontroll under rundan. Tycker faktiskt att det hjälper väldigt mycket mentalt att ”beta av” sträckan på detta sätt. Dvs, att ta sig fram längs Vasaloppsspåret en kontroll i taget.

Det är varmare nu och jag tycker att uppförsbackarna har en tendens att bli fler… Men ändå tycker jag att det flyter på ganska bra. Jag tar mig ju framåt även om det blir en del gång-pauser. Men några mentala dippar har ännu inte visat sig. Det är otroligt skönt att humöret är bra även om det är jobbigt rent fysiskt. (Det gör det så mycket lättare att hålla sig till processmålet om att inte vara grinig mot supporten när/om det börjar kännas tungt.) Dessutom hjälper det att se fram emot lunchpausen efter nästa varv. Ungefär halvvägs på varvet passeras nästa vasaloppskontroll (som är Risberg).

Sitter ner en stund i depån och passar på att ladda telefonen.

Energi med ut på varvet; Vatten, 2 gel (2:1) + 1 gel (1:0,8)
Passerade vasaloppskontroller; Risberg, efter 05:29:09 (strax före 35 km)

Varv 5: 41 – 50 km

Eftersom jag vet att jag kommer att ta en lite längre paus för lunch efter detta varv försöker pusha på lite mer än föregående varv. Om det går fortare tvivlar jag på, men det är nog färre gång-pauser i alla fall. Noterar också att jag passerar maratondistansen efter en stund. Detta är alltid en kul passering när man springer längre lopp.

Maratondistansen (42,2 km) just passerad

Energimässigt får jag i mig det jag ska och humöret är fortsatt bra. Evertsberg passeras och då vet jag att jag har kommit halvvägs.

Väl i depå byter jag löparskorna mot badtofflor innan vi går upp till cafét för lite pannkakor. Det är mycket skönt att ta en längre paus nu. Värmen känns. Men det är ändå skönt att tänka att nu när jag passerat Evertsberg så har jag faktiskt kommit drygt halvvägs. Och nu tillåter jag också mig själv att börja tänka lite längre framåt; efter Evertsberg är nästa kontroll Oxberg och sedan är det bara kontrollerna i Hökberg och Eldris kvar innan målet i Mora. Eftersom vi två gånger vandrat Vasaloppsleden är det också väldigt lätt att visualisera och se sig själv i de olika kontrollerna. Upplever att det hjälper mer än vad jag kanske trodde från början. Och det är också ganska kul att ”beta av” dem, en efter en.

När jag sedan nämner att det är lite synd bara att telefonens batteri inte riktigt klarar både Hemmavasa-appens GPS-krav och mitt poddlyssnande så slår det mig att jag ju använt mina Bluetooth-hörlurar. De drar ju förstås batteri de också. Dumt av mig att inte tänka på det tidigare, men det är väl också ett bevis på att man kanske inte alltid är den skarpaste kniven i lådan då man börjar bli lite tröt…Tur att jag stoppade ner mina vanliga hörlurar i reserv.

Energi med ut på varvet; 5 dl U Sport + 1 gel (2:1)
Passerade vasaloppskontroller; Evertsberg, efter 07:13:46 (strax efter 47 km)

Varv 6: 51 – 60 km

Med fokus på Oxberg ger jag mig ut på ett nytt varv. Eftersom det är direkt efter lunchpausen tar jag endast med vatten och en gel ut på varvet. Tänker att magen ska få vila lite och processa lunchen innan jag fyller på med mer.

Tempomässigt är det knappast någon skillnad mot före lunch. Springer där jag orkar och går i backarna, men jag slås över att jag ingen gång under dagen drabbats av några mentala svackor. Visst är det fysiskt jobbigt, men jag tycker inte att humöret påverkas. Skönt också att ha kommit på det där med hörlurarna, det gör ganska mycket att kunna ha något att lyssna på när man kämpar sig runt.

Jag kämpar mig vidare, men så efter ca 6-7 km upptäcker jag ett bekant ansikte vid sidan av spåret. Det är Thereése, min dotter, som står och väntar in mig. Åh, vad glad jag blir!
Snacka om energipåfyllning. <3

Oväntat, men mycket välkommet sällskap

En stunds paus mellan ”Evertsberg” och ”Oxberg”

Energi med ut på varvet; Vatten, 1 gel (1:0,8)
Passerade vasaloppskontroller; —

Varv 7: 61 – 70 km

Therése följer med en bit ut på det sjunde varvet, men viker efter ett par km. Hon ska ta bilen och hämta svärsonen som jobbat natt. De ska sedan komma tillbaka till sista varvet. Men innan vi skiljs åt passeras ännu en vasaloppskontroll, nämligen Oxberg. “Getting closer”!

Positivt med detta varv är att vädret är ganska bra, mulet och ganska mycket fläktade. Men i övrigt blir det ett tungt och jobbigt varv. Jag vet ju att tids nog kommer jag till den punkt där jag inte längre får i mig någon energi. Och det är på detta varv jag når den punkten. Får i mig den gel jag tagit med ut, samt lite av sportdrycken, men sedan tar det stopp. Jag klarar inte mer. Skönt ändå att jag klarat mig så här långt, hade ju ändå varit igång ca 10h när Therése och jag passerade Oxberg.

Till största del är det här ett riktigt tungt varv. Känner att energin börjar försvinna och det är nog fler gångpauser än något tidigare varv. Det är ungefär som ett gammalt labyrintspel där man skulle styra en kula förbi en mängd hinder genom att luta planet fram och tillbaka åt olika håll. Bara det att jag är kulan och någon annan sitter och ser till att det hela tiden är uppför…

Väl i depån provar jag Rune Larssons knep att borsta tänderna för att bryta smaken i munnen. Vilar en stund och får i mig Ramlösa + lite vattenmelon. Ser också till att få i mig en liten påse salt nu när jag inte klarar mer sportdryck och gel (dessa innehåller ju även salt). Mitt i allt detta konstaterar jag att jag ännu lyckas hålla mig till mina processmål beträffande humöret.

Energi med ut på varvet; 5 dl U Sport + 1 gel (2:1)
Passerade vasaloppskontroller; Oxberg, efter 10:03:37 (strax efter 62 km)

Varv 8: 71 – 80 km

Den enda skillnaden på detta och varv det föregående är det är, om möjligt, ännu tyngre nu. Allt känns mer. Energin (i form av gels) som jag tar med ut på varvet gör jag inte ens några försök att få i mig. Det är bara vatten som går ner. Men jag börjar ändå se slutet. Hökberg har passerats och det är bara att fortsätta framåt genom att sätta en fot framför den andra. Och jag slås återigen (för vilken gång i ordningen???) av att jag orkar hålla humöret uppe. Dessutom känner jag mig på något konstigt sätt stark som ändå orkar fortsätta framåt. Inte en enda gång under dagen har jag tänkt tanken ”Näe, nu lägger jag ner detta och åker tillbaka till hotellet!”.

Passerar badplatsen en sista gång. Inte lika mycket folk nu som tidigare under dagen…

Ser fram emot att komma tillbaka till bilen och att sedan få sällskap av mina barn på sista varvet. Men jag kommer inte så långt, för efter kanske 7 km dyker de upp allihopa. Simon, Therése och nu även svärsonen har gått mig till mötes och följer nu med mig hela vägen <3

Med fullt sällskap 🙂

Väl i depån ser jag att jag nu avverkat 83 km. Vi kan alltså ta 5:an och lite till för att komma fram till Mora. Äter mer salt och fyller på med vätska innan vi vänder åter ut mot mål.

På väldigt trötta, men beslutsamma, ben på väg in i depån en sista gång

Energi med ut på varvet; —
Passerade vasaloppskontroller; Hökberg, efter 11:48:50 (strax före 72 km) och Eldris, efter 13:40:28 (mellan 82 och 83 km)

Varv 9: 81 – 90 km

Så underbart skönt med sällskap hela vägen nu och ända in i mål! Nu är det nära och det är med ”lätta” steg (i mental bemärkelse) vi ger oss ut på de avslutande kilometrarna.

Simon har börjat med Runstreak och eftersom han har varit med och hjälpt mig i stort sett hela dagen känns det jätteviktigt för mig att han får sina sprungna kilometrar. Så även om jag egentligen inte orkar så springer jag för första gången på flera timmar (känns det som iaf) ett par km, mer eller mindre, sammanhängande.

När vi avverkat 5km-spåret har jag kommit 88 km. Vi börjar på samma spår en gång till, men vänder sedan efter 1 km.

Jag hade sagt innan att ”När jag går i mål spelar vi ’Where the streets have no name’ med U2 och öppnar en flaska skumpa” och med 100 meter kvar till mål sätter Simon på låten som får ackompanjera målgången. Och jag har inte mer än fått målgångsavisering från appen förrän Stefan, min tidigare kollega, hör av sig med ett Grattis. Otroligt kul och värmande att han följt mig hela dagen. Det värmer.

Time to celebrate!! Med bästa supporten <3

I mål med sluttiden 15:12:43

Kan man få en finare medalj?? <3

Funderingar efteråt

Förutom glädjen över att ha klarat av distansen (och därmed satt distansrekord) så är jag allra mest nöjd med att jag lyckades hålla mig på bra humör under hela dagen. Det var ju en väldigt lång dag och det hade blivit jobbigt för oss alla om humöret varit en faktor vi hade haft att hantera.
Jag gissar också att min familj kanske kan tänka sig att ställa upp som support fler gånger nu 😉

Jag gissade också hyfsat rätt på när jag skulle vara klar. Kl. 20:49 passerade jag mållinjen, vilket ska jämföras med mitt uppskattade ”någon gång mellan 19:00 och 20:00”.

Hemmavasan hade ingen maxtid, men i Ultravasan är det reptider att ta hänsyn till. Efter loppet roade jag mig med att jämföra mina passertider vid de olika kontrollerna med de officiella reptiderna jag hade haft att ta hänsyn till och då ser jag att jag hade klarat mig hela vägen fram till Eldris som är den sista kontrollen innan målet i Mora. Med tanke på att jag var ganska frikostig med pauser varje gång jag kom in i ”depån” och dessutom en lunchpaus på säkert en timme så känns det inte orimligt att tro att jag ska klara Ultravasan 90 nästa år. Kanske att jag också kan komma under 14 timmar även om det viktigaste skulle vara, precis som denna gång, att komma i mål.

Mina passertider i jämförelse med de officiella reptiderna

Jag la ganska mycket tid innan loppet på att fundera igenom processmål, tidplan, energiplan och även vilka saker jag önskade supporthjälp med. Att ha allt detta nerskrivet och genomgånget med familjen var nog också ganska bra.

Från Ultraintervallerna visste jag att jag skulle ha alldeles för mycket med mig och att jag förmodligen inte skulle vara sugen på hälften av det, men även av det jag åt och drack av hade jag alldeles för mycket.

Avslutningsvis kommer supporten att ha sin egen ”snackslåda” nästa gång (så att de utan att oroa sig kan ta från denna). Bra idé!