Hej då 2021 – Välkommen 2022

Tja, vad ska man säga om 2021. Ännu ett år där Corona fortsatte att hålla världen i sitt grepp och året inleddes precis på samma sätt som det föregående slutade, dvs., med restriktioner och inställda lopp.

För egen del blev det också en rätt så ”taskig” start på året då jag i slutet av 2020 drabbade av en inflammerad körtel precis vid ena axeln. Behandling med antibiotika i 14 dagar och trots att jag endast lufsade korta sträckor indikerade mina pulsvärden hög ansträngning. När inflammationen väl lagt sig och körteln punkterats på vårdcentralen la magen av, säkert som en direkt följd av antibiotikakuren. Det tog en dryg vecka innan bakteriefloran var återställd och jag kunde börja springa lite längre rundor igen.

Men precis som vilket annat löparår som helst så innehöll 2021 både toppar och dalar och här är ett försök till summering innan jag tar mig an utmaningarna för kommande år:

2021 – Highs and lows

Målsättningarna för året var dels att spring långt (i form av Ultravasan 90 km), dels att förbättra snabbheten så att jag kunde komma under 2 timmar på halvmaran (och tanken var att ev. försöka i samband med Stockholm halvmaraton).

Långt blev det, även om Ultravasan blev en Hemmavasa även i år och även om jag inte sprang halvmaran i Stockholm så lyckades jag till slut, på träning, att komma under tvåtimmarsgränsen.

Följande lopp och löpturer sticker ut som året höjdpunkter:

  • Båstad marathon den 3:e juli tillsammans med Simon!! Att äntligen få stå på en startlinje igen var roligt. Och att göra det tillsammans med Simon, som som därmed gjorde sitt första maraton, var superhäftigt. Årets absoluta höjdpunkt 🙂

    Simon och jag korsar mållinjen i Båstad Marathon

  • Årets ”Run your age” vilket i år blev 54 km och genomfördes mellan Falkenberg och Halmstad längs Kattegattleden. Denna löptur sticker ut eftersom det blev en riktig familjedag då Cina cyklade samma sträcka som jag sprang, Therése och Simon körde supportbilen. Dessutom sprang Simon med mig andra halvan.

    Längs Kattegattleden

  • Hemmavasan 2021 tar jag med som en av höjdpunkterna trots att jag ”kraschade” totalt under dagen. Jag lyckades ju trots allt genomföra ”loppet” och jag hade, som vanligt, grym stöttning av familjen. Jag är lyckligt lottad i det avseendet <3
  • Att för första gången klara halvmaran på under 2 timmar, var en grym känsla. Dessutom innebar det ju faktiskt att jag lyckades med årets två målsättningar.

Lärdomar jag tar med mig från året:

  • Se till att supplementera med salt vid längre utmaningar! Under årets Hemmavasa drabbades jag efter ett par timmar av saltbrist och var till slut ganska så långt ner ”i källaren”. Detta var en helt ny erfarenhet och något jag lärde mig mycket av!

    Hemmavasan; Det räcker nu! Vill bara lägga mig ner och sova 🙁

  • Ta till ordentligt med tid för återhämtning! Efter årets Hemmavasa gjorde jag som jag brukar göra efter längre lopp/utmaningar vilket innebar korta och lugna rundor tills kroppen började kännas återhämtad. Efter en vecka tyckte jag dock att allt kändes ok och la in både backintervaller + ett långpass på dryga tre mil. Med facit i hand så borde jag nog ha tagit ytterligare en vecka med kort och lugnt eftersom jag måndagen efter långpasset åkte på en rejäl förkylning med både feberkänningar och halsont.
  • Helt klart har jag också haft nytta av att inte ha slarvat (alltför mycket iaf) med styrketräningen i år, för så fräsch som jag känt mig efter maror och ultror som jag gjort i år har jag inte gjort förut.

Lite mindre roligt med året (förutom antibiotikakuren och magproblemen i början av året):

  • I ett försök att addera lite mer fartspecifik träning så började jag i februari med både backpass och tröskelintervaller. Tyvärr ökade jag lite för fort vilket gjorde att jag knappt kunde springa ens den lugnaste distanspassen på någon vecka. Inte blev det bättre av att jag då under en period, av pandemiskäl, hade uppehåll i mina massagebehandlingar.
  • I samband med min förkylning efter Hemmavasan tvingades jag också avbryta min Runstreak som vid det laget nått 527 dagar. Jag har som regel att aldrig springa med feber och/eller ”taggtråd” i halsen, så egentligen var det inget svårt beslut att avbryta. Men det kändes ändå lite trist. Speciellt när jag i efterhand såg att det kanske berodde på att jag inte vilade tillräckligt efter Hemmavasan.

2022 – Målsättningar

Under hösten, efter Hemmavasan, växte beslutet fram; jag ville prova att springa den klassiska ultradistansen 100 miles (ca 161 km). Och loppet jag ville springa var GAX 100 som, mer eller mindre, följer Österlenleden som Cina, jag och Simon vandrade 2013 och 2014. Eftersom jag hade turen att lyckas knipa en av startplatserna (som tog slut på mindre än en minut) så är detta lopp årets stora mål. Tar jag mig i mål så kommer det att vara det längsta jag någonsin sprungit.

Jag och Simon vid Hammars backar, Österlenleden, 2013.

Om kroppen sedan tillåter det så vill jag också göra ett försök att komma under 2 timmar halvmaran. Jag har ju, som tidigare nämnts lyckats på träning, men det skulle kännas bra att även göra det på tävling. vill göra det officiellt. Jag har sett att Örebro har ett lopp (Åstadsloppet) i början av oktober. Kanske kan det vara ett lämpligt lopp.

Förhoppningsvis kommer Simon och jag att springa både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon ihop, men bortsett från dessa så ser tänker jag mig att lopp och långpass under våren syftar till att förbereda mig för utmaningen i juli.

Lopp och utmaningar jag funderar på är iaf:

  • Aros maraton (50 km mellan Uppsala och Enköping)
  • Jättelångt (knappt 70 km mellan Grisslehamn och Norrtälje)
  • Eventuellt kör jag någon helg med Ultraintervaller.
  • Förmodligen blir det också något längre pass längs Bruksleden + att jag funderar på någon form av långvandring nattetid.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.