Run Your Age – 54 km längs Kattegattleden, 24 juli 2021

“Run Your Age”, att springa sin ålder, var något jag först hörde talas om i podden Talk Ultra och gissningsvis bör det ha varit i något avsnitt under 2019. Googlar man lite så verkar det vara ett begrepp för att springa lika många kilometer, eller miles, som man är gammal. Se t.ex. den här artikeln i The Guardian, eller detta välgörenhetsevenemang organiserat av Age UK.

Första gången jag själv provade detta var som en ”födelsedagspresent” till mig själv 2020 och som tur var reflekterade jag aldrig över att detta kunde göras både i antal kilometer och antal miles. Och det var nog lika bra det; 53 kilometer var tufft nog i värmen och jag ser också att jag avslutade mitt Instagraminlägg med ”… Sedan skrämde jag nog livet ur min kära hustru när jag ringde hem och stötvis fick ur mig; Klar. Det bara snurrar. Måste nog sätta mig ett tag!

I fjol sprang jag 53 km på idrottsplatsens löparbanor hemma i Sala och jag hade också en ”race plan” som gick ut på att jag skulle springa första timmen och sedan växla 10 min gång och 20 min löpning. Att årets ”Run Your Age” skulle springas i Halmstad och inte i Sala var redan bestämt eftersom sonen flyttat ner i början av maj, så tanken var att kombinera en semesterresa med lite ”långspring”. Ursprungstanken var första helgen i juli, men så kom Båstad Marathon emellan så då fick det bli denna helg i stället.

Ett tag funderade jag på någon bit av Hallandsleden, men landade till slut i sträckan Halmstad – Falkenberg på Kattegattleden (fast i omvänd riktning). Och eftersom Kattegattleden också är en cykelled bestämde sig hustrun för att cykla samma sträcka. Kanske ville hon hålla lite koll på mig i år… 😉 Dottern, som också var nere för att hälsa på, kunde tänka sig att köra ”supportbilen”. Sonen skulle till en början åka med i bilen för att sedan springa andra halvan tillsammans med mig. En riktig familjedag med andra ord! 😊

Till skillnad från förra året hade jag egentligen inget annat upplägg än att springa lugnt så länge jag orkade och sedan ta gångpauser där det behövdes.

Falkenberg – Steninge

Lördag morgon tar vi så bilen till Falkenberg. Vi kommer överens med barnen om att möta oss i Stensjö, ungefär halvvägs och ger oss sedan iväg efter några sista justeringar av utrustning etc.

I Falkenberg, redo för start

I början håller vi ihop vilket nog är ganska så bra eftersom vi tämligen omgående tappar bort leden. Förmodligen skulle vi ha följt gångvägen ner i en viadukt i stället för att följa den viadukt som gick över vägen. Men eftersom vi vet att vi ganska snart bör vara nere vid Skrea strand och vi ser folk som ser ut att komma från denna (eller någon annan strand) så fortsätter vi ändå framåt. Och det dröjer inte mer än ett par minuter innan vi åter är på leden och nere vid stranden. Skrea strand och övriga strandbad vi passerar känns nästan som små samhällen i sig själva med caféer, stugor mm. Lite fascinerande är det. Vi följs åt ut från Skrea, men sedan cyklar hustrun i förväg.

Optimalt löparväder är det inte; lite för varmt och lite för lite skugga, men eftersom jag tar det ganska så lugnt så känns det bra.

Löpare i antågande, Bobergsudde / Grimsholmen

Efter 20 km börjar jag se fram emot mötet med övriga familjen i Stensjö, vilket vi beräknat skulle komma efter ca 24 km men när jag kommit så långt finns ingen ort i sikte. Nåja, en km hit eller dit spelar ju ingen större roll. Men så ringer hustrun och meddelar att leden inte gick igenom Stensjö och att mötesplatsen är flyttad till Steninge ett par km längre fram. Det känns ändå ok, jag har inte några större problem att hålla mig springande men tycker att värmen börjar bli lite jobbig. Tack och lov att det nu börjar mulna på lite. Dessutom kommer det några befriande droppar regn. Är i kontakt med både hustru och dotter som meddelar var de står någonstans, men när jag passerar Steninge skola efter 29 km och fortfarande inte kommit fram till det café de befinner sig vid känns det som att luften går ur mig. Jag kan väl inte ha passerat dem utan att vi märkt av varandra? Ny ”telefonkonferens” medan jag tar dagens första gång-paus. Det visar sig att de står en km längre fram och efter ett par minuters gång så ser jag bil och familj 😊

Efter ett välbehövligt stopp, med vätske- och energipåfyllnad (samt kaffe 😊 ) fortsätter så Simon och jag.

Steninge – Halmstad

Eftersom det är så pass varmt nu blir det ytterligare möten i Gullbrandstorp och vid Tylösand. Ju längre vi kommer, desto mer sliten blir jag. Efter varje ”depåstopp” blir det säkert en kilometers gång innan jag lyckas få i gång benen igen. Från början hade jag en tanke om att springa hela vägen in till Halmstad (etappen mäter 57 km), men efter Gullbrandstorp känner jag att 54 km får räcka bra idag och det är ju ändå den sträckan jag ska springa.

Vid sista pausen, i Tylösand, diskuterar vi var 54 km kan komma någonstans. Simon, som sprungit en del av sina långpass längs sträckan, tror att Preem-macken vid infarten blir ganska lagom att åka till för dottern. Så blir det och så fortsätter vi. Är oändligt tacksam att jag har sällskap varje steg de här sista milen även om jag, i mitt slitna tillstånd, blir mer och mer innesluten i mig själv och bara tänker en km i taget.

Så dyker den upp, Preem-macken, i slutet av en svag utförslöpa. Och är det inte märkligt, hur trött och sliten man än är så finns det alltid lite krafter kvar till en liten fartökning de sista stegen. Det är nästan, men bara nästan, som att jag hade kunnat fortsätta ännu ett par kilometer.

Trött och mycket nöjd med dagen är det rätt så ”gött” att få sjunka ner i gräset och halsa ännu en Ramlösa.

54.3 km, inte en meter till nu!

Dagens ”Garmin-plot”

Reflektioner

  • Support och back up från familjen gör det hela mycket roligare! Och lättare!! Hade dottern inte ställt upp och kört mellan ”depåstoppen” hade vi löst det ändå, men det hade blivit krångligare och omständligare. Nu blev det som en rolig familjeaktivitet över det hela <3
  • Är det varmt ute kan man aldrig köpa för mycket Ramlösa…
  • Min energiplan fungerar sämre i varmt väder. Sportdryck och gels klarar jag under betydligt längre tid när det är svalare ute.
  • Sist, men inte minst; ha INTE nyckelkortet till hotellrummet i sidan av löparbältet. Det tog ett bra tag innan jag förstod var skavsåret mitt på ena låret kom ifrån…. 😀
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Båstad Marathon 2021 – Race Report

Ny Race Report; Båstad Marathon 2021-07-03

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Båstad Marathon 2021 – Race Report

Spring in det nya och spring ut det gamla

30 december, 1 dag till nyårsafton och är det något som präglat detta nådens år 2020 så är det Corona. Som löpare vill man gärna travestera Tennyson ”Nyårsklockan” och utbrista i ett ”Spring in det nya och spring ut det gamla” i en stilla önskan om att detta elände ska ta slut någon gång. Nu när de första vaccineringarna precis har kommit igång så kan man ju i alla fall hoppas på att Stockholm maraton kan gå av stapeln som planerat den 5:e juni och att vi då också är tillbaka i något som liknar en mer normal tillvaro.

Med detta sagt, här följer lite reflektioner över året som gick samt lite om det kommande årets planer.

2020 – En tillbakablick

Mitt primära mål för året var ju att springa längre än jag tidigare gjort och huvudloppet för säsongen var Ultravasan 90. Men fokus låg också på att bygga upp kroppen, både löp- och styrkemässigt, efter den muskelbristning jag råkade ut för i slutet av 2019. Jag tror att detta, dvs. att jag var inne i en uppbyggnadsfas, ”räddade” mig från den motivationsdipp som många andra löpare drabbades av när lopp efter lopp ställdes in.

Vi hann i alla fall med 6-timmarsloppet i Skövde 7:e mars innan hela h-et brakade loss om man säger så.

Nästa planerade lopp var TEC (50 miles) 18 april, men redan innan loppet flyttades till oktober (då det ändå skulle krocka med GUM) så hoppade jag av då jag kände att kroppen ännu inte var redo för ~8 mil.

Stockholm maraton 30:e maj flyttades till september. Men eftersom jag tyckte träningen flutit på som den skulle ville jag ändå testa var jag befann mig någonstans och sprang därför ett maraton på egen hand hemma i Sala.

Nästa ”tokighet” blev Ultra Interval Challenge den 27:e juni. Under ett dygn, med start kl. 00:00, sprang jag en mil var tredje timme. Totalt 8 mil och därmed nytt distansrekord.
En månad senare, den 25:e juli, gav jag sedan mig själv en sen födelsedagspresent i form av ”Run your age” hemma på idrottsplatsen i Sala. En km för varje år => 53 km i ett ganska fint sommarväder.

Hemmavasan 22:a augusti, Vasaloppets virtuella arrangemang för samtliga lopp under sommarveckan, genomfördes på Björnön i Västerås och i och med de 90 kilometrarna så satte jag återigen ett nytt distansrekord.

Björnön (Västerås). I slutet av Hemmavasan.

GUM 3:e oktober, genomfördes faktiskt men jag tyckte inte att det kändes bra att åka med tanke på pandemin och jag sålde därför min startplats.

Höstrusket maraton 7:e november. Jag hade inte anmält mig till detta, men när Svenska Marathonsällskapet meddelade att även virtuella lopp räknades i utmärkelsestatistiken anmälde jag mig och genomförde loppet på hemmaplan.

Höstrusket maraton (Virtual edition) hemma i Sala.

Ska man summera löparåret så är jag ändå mycket nöjd. De flesta loppen jag tänkt springa ställdes in, men jag har trots det lyckats springa längre än tidigare och dessutom hålla mig skadefri. Ett gott kvitto på att nötandet med löpstyrkeövningarna gör nytta! Och med det tar vi sats mot 2021

2021 – Målsättningar och planerade lopp

Jag har två huvudmål för det kommande året; långt och snabbt. Det här är ju förstås relativa begrepp, men för min del har jag kopplat dessa till följande två lopp:

  • Långt; Ultravasan 90 21:a augusti: min målsättning är att ”överleva”, dvs., att komma i mål. Tiden är sekundär, bara jag klarar alla reptider längs vägen så är jag nöjd.
  • Snabbt; Stockholm halvmaraton 11:e september. Målsättningen är en sluttid på 1:45:00, vilket skulle innebära en ordentlig putsning av mitt personbästa på 2:09:58 från Malmö 2015.

Så länge jag håller mig på en bra volym löpmässigt och inte slarvar med mina löpstyrkeövningar har jag en ganska god förhoppning om att klara Ultravasan. För att nå mitt tidsmål på halvmaran vet jag att jag behöver lägga in mer fartbetonade pass i min träning. Förmodligen tar jag hjälp av samma PT som hjälper mig med styrketräningen för att få lite tips om träningsupplägg under våren och sommaren.

Förutom ovanstående ”huvudtävlingar” hoppas jag förstås på några fina pass längs både Gruvdammsrundan och Bruksleden (kanske i sällskap med min son?). Kommer också att köra någon form av ”Run your age” i anslutning till att jag fyller år.

Övriga lopp som jag anmält mig till (eller funderar på):

  • Skövde 6-timmars i början av mars; Detta lopp har jag sprungit 2 gånger och det är ett mycket trevligt arrangemang. Blir loppet av nästa år?? I nuläget finns ingen information om 2021, men skulle det bli av så beror det på det allmänna smittläget om vi åker ner till Skövde eller ej.
  • Aros Marathon 1:a maj; Jag har varit anmäld två gånger tidigare, men av olika anledningar inte kommit till start. Det blir därför tredje gången gillt (förutsatt att loppet blir av) och förhoppningsvis klarar jag av att ta mig hela vägen från Uppsala till Enköping.
  • Göteborgsvarvet; Simon och jag var anmälda redan 2018, men kom pga sjukdom inte till start då. I år skulle det dock bli av och vår målsättning var att genomföra loppet och uppleva hela löparfesten tillsammans. Tyvärr har loppet flyttats från den 22:a maj till den 11:e september och krockar nu med Stockholm halvmaraton. Man har aviserat ett virtuellt evenemang på ursprungsdatumet och vi väljer med största sannolikhet detta (och gör det lite mer ”lopplikt” med att bo på hotell och springa på annan ort).
  • Stockholm maraton 5:e juni
  • Oslo Marathon mitten av september; beroende på hur kroppen känns efter Ultravasan och Stockholm halvmara så kan det hända att vi tar en tur till vårt västra grannland.
  • GUM – Gotland Ultra Marathon i början av oktober; Två gånger (2018 och 2019) har jag sprungit detta lopp. Sveriges vackraste bana? Fantastiskt vacker natur är det i alla fall + att det är ett utmärkt tillfälle att hälsa på bror och övrig släkt. Var anmäld även detta år, men valde att inte åka pga pandemin. Men nästa år vill jag INTE missa detta lopp.
  • Lübeck Marathon 24:e oktober?? Vi var på ett kort besök i staden i januari i år och missade då ett känt café (fick vi veta när vi åkt därifrån) och det är väl en anledning så god som någon att springa en mara där 😉
  • Höstrusket maraton början av november; Även detta lopp var inställt i år, men de körde en virtuell upplaga som jag sprang. Nästa år skulle det dock vara trevligt att prova banan. Dock är det väl tveksamt om jag springer detta lopp om jag sprungit i Lübeck två veckor tidigare. Å andra sidan är det ju två veckors vila emellan så…. Beror väl på hur kroppen känns.
Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Spring in det nya och spring ut det gamla

Ultra Interval Challenge

Datum: 2020-06-27

Vad får en människa att frivilligt ge sig på något så tokigt som att under ett dygn springa 10 km var tredje timme (totalt 8 mil)?

Ultra Interval Challenge är en global utmaning med gemensamma starttider, vilket innebär att vissa startar vid lunch, andra på eftermiddagen. Det beror på var i världen man befinner sig. Vi i Sverige startar vid midnatt…

För min del handlade det om nyfikenhet. ”Klarar jag ens av något liknande?” Det längsta jag tidigare sprungit är 50 km (vid Gotland Ultramaraton) och jag har heller aldrig genomfört något där sömnen (eller brist på den) är en faktor att beakta. Så hur reagerar jag när jag inte får sova en hel natt, hur kommer kroppen att må och hur påverkas psyket? Vilka problem kommer att uppstå och hur hanterar jag dessa? Prövar man inte får man ju aldrig veta.

Min plan var att försöka sova ett par timmar på fredagskvällen för att inte vara alltför trött när jag satte igång vid midnatt. Jag tänkte dessutom försöka sova en stund mellan intervall 1 och 2 (start 03:00), samt mellan intervall 2 och 3 (start 06:00). Förutom Resorb och en återhämtningsdryck skulle jag också försöka få i mig lite fast föda efter varje avslutad intervall (fr.o.m. den andra) innan jag vilade. Frukost, lunch och middag skulle jag försöka äta vid så normala tider som möjligt. Med anledning av den värme som legat som ett lock under veckan tänkte jag också försöka tillbringa så mycket tid som möjligt, mellan intervallerna, i gillestugan.

Jag hade mätt upp en 10 km-slinga som började och slutade så nära bostaden som möjligt. Allt för att minimera onödig transportväg. Mitt mål var att genomföra alla 8 intervaller och att göra det på samma runda. För mig ger det en trygghet när jag vet var kilometermarkeringarna kommer och att inte behöva springa fram och tillbaka de sista metrarna bara för att få ihop nödvändig distans.

Förberedde också en ”energistation” i gillestugan och la fram ombyteskläder i förväg.

Energistation i gillestugan

Noteringar under dygnet

Intervall #1, kl. 00:00

Inför första starten har jag lyckats sova ett par timmar och känner mig ganska pigg. Simon har lovat cykla med de första rundorna och det är skönt med lite sällskap. Det är ändå en hel del folk ute, bl.a. uppe vid badplatsen som vi passerar efter 2 km.

Redo för första intervallen

Hyfsat ljust trots midnatt

När vi passerar Elljusspåret efter 3 km ser vi plötsligt hur en stor bil, med fullt lysande ljusrigg på taket, kommer körande för att sedan svänga ut på vägen och försvinna. Under den följande kilometern spekulerar vi för fullt över vad sjutton den bilen gjorde i spåret …

Drottning Christinas schakt under midnattshimmeln

Vi passerar Sala Silvergruva och Drottning Christinas schakt och är nu halvvägs genom första varvet. Och förutom bilen i Elljusspåret händer inget mer ”spännande”.

Första intervallen har gått i ett lugnt tempo och det känns bra inför fortsättningen.

Intervall #1

Hade egentligen inte planerat att äta innan vilan, men eftersom jag känner mig hungrig tar jag lite kall risgrynsgröt innan jag lägger mig och sover en stund.

Intervall #2, kl. 03:00

När jag vaknar kan jag inte påstå att jag känner mig så ”jättepepp” på att ge mig ut på en ny runda. Vid den här tiden ska man ju egentligen ligga och sova! Funderar på om detta är jobbigaste intervallen att ge sig ut på med tanke på detta. Men väl ute känns det ändå ganska ok och det har också börjat ljusna. Varvet flyter på bra och proceduren från förra pausen upprepas, dvs. lite gröt och sedan vila (som denna gång får bli några minuter längre). Känner av vänster hamstringsmuskel lite grann, men det känns inte som något att vara orolig för.

Intervall #2

Intervall #3, kl. 06:00

Mer normal ”Gå upp”-tid för mig nu och det är betydligt lättare att komma upp och ut. Värmen börjar så smått komma krypande, men ännu så länge är det drägligt.

Efter varvet blir det frukost och vila ute på altanen som ännu ligger i skugga. Känner fortsatt av hamstrings en del och stryker därför på lite Ormsalva.

Intervall #3

Intervall #4, kl. 09:00

Märkligt. Denna intervall kändes lättast hittills. Kan det bero på att jag åt frukost direkt efter den förra? Eller är det koffeinet från kaffet som kickat in? Kanske bara att det börjar bli dag som gör det. Värmen börjar bli jobbigare nu, men inte så att jag tycker att det påverkade nämnvärt. Har druckit (sportdryck + lite vatten) alla intervaller för att hålla saltbalansen uppe. Simon har valt att fortsätta hänga med på cykel (och att göra det under hela dygnet) och det känns bra.

Har haft mindre hamstringskänningar nu så förhoppningsvis hjälpte det med Ormsalvan. Vilan tillbringas i gillestugan med en kopp kaffe och ett wienerbröd.

Intervall #4

Intervall #5, kl. 12:00

Trots värmen så är jag förvånad över att det ändå går så pass lätt. Tar det lugnt, men det blir återigen ett något snabbare varv än det föregående. Inga känningar förutom lite skav på ena foten, men inga mentala dippar.

När jag kommer in efter denna intervall är jag ordentligt hungrig men har absolut noll aptit. Bälgar i mig ett par glas Ramlösa innan jag tar en kall dusch. Tvingar mig sedan att äta en halv portion pasta innan jag åter flyr ner i källaren.

Intervall #5

Intervall #6, kl. 15:00

När jag innan denna intervall ligger och vilar är jag egentligen inte orolig över om jag orkar fortsätta eller ej, men jag vill verkligen inte ut i värmen igen. Varje gång jag kommer in har tröjan en helt annan nyans än när jag stack ut… Det vore så mycket skönare att bara stanna inne.

Men ut kommer vi. Funderar efteråt på om jag mentalt påverkade mig själv inför detta varv med att jag inte ville gå ut. För det här varvet är brutalt jobbigt! Det är tungt hela tiden och jag känner att om inte Simon cyklat bredvid hade jag gått i stället (om jag inte brutit helt). Inser efter ett tag att jag nog är ganska påverkad av både värme och trötthet för jag frågar Simon vilken intervall vi är på och vilken tid vi började denna… Dessutom känns det efter 3~4 km som att magen ska börja protestera (också kallat ”löparmage”). Vågar därför inte fortsätta med sportdrycken utan övergår till enbart vatten i små klunkar. Tack och lov sker inga olyckor.

Efteråt pustar vi ånyo ut i källare. Två stora glas Ramlösa och ett halvt paket glass återställer lite av humöret. I stället för att tänka att vi har två varv kvar försöker jag tänka att så fort vi är ute på intervall nr 7 så kommer det bara att vara en kvar när vi är klara.

Intervall #6

Intervall #7, kl. 18:00

Äntligen lite drägligare väder. Solen har gått i moln, temperaturen sjunkit något och dessutom fläktar det lite. Har bara vatten med ut eftersom jag började känna av magen på 15:00-intervallen.

Det är tungt, jag är trött men biter ihop och kämpar på.  Jag är inte speciellt pratglad, men är oändligt tacksam att Simon fortsätter att cykla med mig.

Vill inte äta för mycket när vi kommer tillbaka hem, men tar det sista av den kalla risgrynsgröten.

Intervall #7

Intervall #8, kl. 21:00

På sätt och vis lite märkligt, men samtidigt så otroligt skönt, att detta varv är det sista. Mentalt är jag helt klart inne på att bara ”riva av” varvet och göra milen på under timmen, men de tankarna är nog inte riktigt synkade med resten av kroppen om vi säger så…

Into the sunset

Vi småpratar lite om dygnet och allt möjligt samtidigt som vi räknar ner kilometrarna. Eftersom vi kört samma runda hela dygnet vet vi ganska så väl var vi har våra kilometerpasseringar.

En sista passering vi Drottning Christinas schakt

Och plötsligt är vi inne på sista kilometern. Härligt! När klockan piper för 10 km kramar vi om varandra och är grymt nöjda med prestationen!!

Äntligen klar!!

Intervall #8

Tankar efteråt

Jag är otroligt glad över att jag orkade genomföra utmaningen och att Simon ville cykla med mig på alla intervallerna. Utan honom hade jag aldrig orkat springa hela tiden (kanske att jag till och med hade avbrutit det hela). Även kära hustrun ställde upp och servade före och efter varje vända. Det blev som ett litet familjeprojekt 🙂

#Farochson <3

Kommer jag att göra om det? Det är inte omöjligt, men jag tror inte att jag gör det bara för att se om jag klarar av det. Mer då om jag ser att upplägget tillför något i träningen inför något visst lopp. Men om jag gör det kan det vara bra att tänka på följande:

  • Tror att det hjälpte mycket att jag faktiskt sov ett par timmar innan start. Simon, som är betydligt mer kvällspigg, gjorde det inte och fick därför träna mer än mig på att hantera sömnbrist 😉
  • Det var grymt skönt att ha sällskap hela dygnet. Känner att det hjälpte mig otroligt mycket när det var som tyngst + att det kändes tryggare att vara två under nattpassen.
  • Man kan aldrig handla för mycket Ramlösa innan…
  • Det är bra att förbereda en egen ”energistation” hemma, men förmodligen kommer man inte att vara sugen på hälften av det som finns där.
Publicerat i Träningspass | Kommentarer inaktiverade för Ultra Interval Challenge

Maraton på hemmaplan

Idag var vi många som egentligen skulle varit i Stockholm för den årliga, 42,2 km långa, löparfesten. Nu blev det ju inte så pga Covid-19. Loppet är framflyttat till den 5/9 och låt oss hoppas att det går att genomföra loppet då (fast själv är jag pessimistisk).

Tack och lov har jag inte för egen del drabbats av någon ”löpardepression” pga det inställda loppet. Den främsta orsaken till det tror jag är det faktum att jag under våren fokuserat min träning på att komma tillbaka som en starkare löpare (dvs, en som inte slarvar med löpstyrkeövningarna) efter min muskelbristning strax före nyår. Lopp eller ej så har det primära varit att kunna springa långt igen utan skadebesvär och då har det fått ta den tid det tar. Jag har därför valt att se de inställda loppen som ”bonusträningstid”.

Men så var det ju det här med Stockholm maraton. Det är klart att jag sett fram emot loppet och att det kändes tråkigt att inte få springa det nu. Men om jag nu ändå varit inställd på att springa en mara denna helg så kan jag väl göra det ändå tänkte jag. ”Energistation” sattes upp i carporten och denna skulle passeras ungefär var 10km.

Första varvet på rundan går bra. Lugnt och försiktigt. Viktigt att inte gå ut för hårt. Vädret är också initialt ganska ok med ganska mycket moln, men tyvärr (tycker en maratonlöpare) spricker molntäcket snart upp och resten av dagen blir ganska solig och varm. Efter dryga 10 km är jag hemma och byter raskt ut tomma flaskor, samt plockar på mig nya gels.

Andra varvet flyter också på ganska bra och jag är nog lite förvånad över att det inte känns mentalt jobbigt att springa 4 varv på en milbana. Ny påfyllning efter dryga 21 km.

Under det tredje varvet kommer dippen. Jag börjar få svårt med energiintaget. Klarar inte av smaken av sportdryck längre och övergår mer och mer till bara vatten (och gels). Om det är värmen som spökar vet jag inte, men efter ungefär 25km börjar det bli ordentligt tungt och jag överväger på allvar att bryta. Men jag måste ju ändå ta mig hem så kan ju vänta med att bryta tills jag kommer dit iaf.

Hemma igen efter ca 32km. Och nu är det ju bara 10 kvar 😊 Tar jag det bara riktigt lugnt så. Dessutom kan ju börja räkna ner nu. Bara 9 kvar, sedan 8,… och rätt vad det är så är det endast 1km som återstår.

Känslan när jag äntligen kan trycka på STOP på klockan är underbar. Idag var det ingen jakt på tid. Att klara av att springa hela distansen var det enda som räknades! Och att springa en mara igen, utan skadebekymmer, är ju sagolikt skönt!!

Trött OCH nöjd efter dagens pass

Om jag inte är helt ute och cyklar så följde dagens runda till stora dela den bana som Sala Silvermara gick på 2009 och 2010 (fast jag tror att jag sprang åt motsatt håll idag).

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Maraton på hemmaplan

2020 års utmaningar

Lite tankar inför kommande års utmaningar;

Säsongens ”A-lopp” är Ultravasan 90 i augusti. Målsättningen är att genomföra loppet, dvs. att ta mig i mål. Tiden kommer att vara helt sekundär även om det vore trevligt att komma i mål på under 12 timmar. Dock är det kanske rimligare att räkna på 1,5h/mil vilket skulle ge en sluttid på 13,5h.

På vägen till ovanstående har jag också tänkt ”passera” följande lopp:
Skövde 6-timmars (7 mars)
TEC 50 miles (18 april)
Stockholm maraton (30 maj)

Fokus för första halvårets träning kommer att vara styrka och rörlighet för att klara de långa distanserna (TEC och UV90).

Efter Ultravasan finns följande lopp som jag kanske/troligen anmäler mig till:
Black River Run 50 miles (19 september), eller
Gotland Ultramaraton 50 km (3 oktober)
Därefter
Höstrusket maraton (7 november)
PRT 12-timmars (12? December). Här kan det vara på sin plats med ett litet påpekande; jag var anmäld på 12-timmar för 2019 års lopp, men skrämdes av den sena starttiden (23:00) och avanmälde mig därför. Och det är precis därför som jag tänker anmäla mig till detta igen, just för att utmana mig själv ordentligt. För hur kan vi annars växa om vi inte utmanar oss själva i det som känns svårt, jobbigt och kanske lite skrämmande? (Sedan är det en annan sak om jag lyckas knipa en av startplatserna…)

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för 2020 års utmaningar

Med 2019 i backspegeln

2019-12-21 Måns Ols, Sala. Efter avslutat löppass.

Det är den tiden på året nu, då man stannar upp, blickar tillbaka och reflekterar över alla mil som sprungits. Och kanske inte sprungits. Förhoppningsvis finns det också en och annan lärdom att dra. För nya lopp och utmaningar finns det definitivt där ute i Löparvärlden.

Vad ska man då säga om 2019? Även om det avslutas ganska grått både bokstavligt (vädret) och bildligt (muskelbristning i låret med efterföljande träningsförbud) så finns det så otroligt mycket positivt att ta med sig in i 2020.

Målsättningen var klar sedan länge. 2019 handlade egentligen bara om S:t Olavsleden och att försöka ta sig hela vägen från Selånger till Trondheim. Min träning anpassades därför efter detta och de tävlingar som låg före såg jag som lite längre långpass. Eventuella tävlingar efteråt var jag inte säker på. Där fick kropp och huvud avgöra hur det kändes efter sommaren.

Så, 2019 i kronologisk ordning

  • Skövde 6-timmars; mitt första tidslopp och en mycket positiv upplevelse. Det primära här var att se hur kroppen reagerar på 6 timmars konstant rörelse. Distansmässigt var det viktigaste att i alla fall klara maratondistansen på 42,2 km även om jag hoppades nå 5 mil. 45,18 km blev mitt slutresultat vilket jag kände mig nöjd med.
    Tankar nu i efterhand; Inför de maraton jag sprungit har jag känt att långpass på ca 30 km ger mig en god förutsättning för att klara av att springa hela sträckan. Det hade förmodligen också gjort att jag kunnat följa min ”race plan” här lite längre. Men i det här läget var mitt fokus att försöka träna utifrån sommarens utmaning. Och jag var nu i ett läge där jag började vänja kroppen vid dubbla, men inte lika långa, pass på helgerna. Hade årets huvudfokus varit detta lopp hade jag också tränat annorlunda.
  • Aros Marathon; DNS – Här blev det tydligt att inte bara kroppen, utan även huvudet måste vara med inför ett lopp. Finns inte motivationen där spelar det ingen roll om du har tränat tillräckligt inför uppgiften. Efter en tung förlust i hockeyns SM-final (som jag och sonen sett på plats) kände jag mig totalt ”dränerad” på energi och valde därför att hoppa av loppet innan start.
  • S:t Olavsleden; Ett fantastiskt äventyr där det mesta redan är sagt och reflekterat över när det gäller träning inför och de erfarenheter jag gjorde. Det jag kanske inte riktigt var beredd på var den mentala trötthet (om man nu kan säga så) som smög sig på under hösten. Något som jag tror delvis berodde på att jag under så lång tid innan hade hela mitt fokus riktat på en enda sak.
  • Uppsala Kulturmaraton; DNS – Det här var ett ”kanske-lopp” som jag kikat och funderat på under ett par år. Planen var att springa OM kroppen kändes ok efter S:t Olavsleden. Veckan innan loppet var jag också ute på ett 30 km långpass. Noterade i träningsdagboken att jag fick de svar jag ville och att jag förmodligen skulle köra loppet. Nu blev det inte så och med facit i hand så var jag nog inte riktigt mentalt tillbaka eftersom jag känner att jag ”hittade på” anledningar till att inte springa. Som t.ex. att arrangemanget verkade lite rörigt då bansträckningen gjordes om bara någon vecka innan loppet. Likaså flyttades målgången kort inpå. Hade jag verkligen velat springa loppet hade jag troligen inte hakat upp mig på alla de småsaker som jag nu såg som hinder.
  • Gotland Ultra Marathon; Inga problem att motivera mig inför detta lopp! Dels är det ett mycket trevligt arrangemang och en fantastisk natur man springer i, dels ett tillfälle att träffa familj och släkt. Ambitionen med loppet var bara att ha en bra dag och ta sig i mål. Något jag också uppnådde.
  • PRT i Växjö; DNS återigen. Och ännu en gång var det tydligt att huvudet inte var med. Hade lyckats knipa en plats till 12 timmarsloppet, men när jag upptäckte att starten gick 23:00 (Hur orutinerat är inte det att notera starttiden först långt efter man klickat på ’Skicka anmälan’…….) hittade jag inget svar på varför i hela friden jag, som är så fruktansvärt kvällstrött, skulle ställa mig på en startlinje vid den tiden. Men jag tror också att den omotivation jag känt till och från under hösten spelade in.

När jag i januari satt och tittade framåt på 2019 så skrev jag att året, löpmässigt, skulle vara ett före och ett efter S:t Olavsleden. Och så var det också. I och med att jag hade ett så tydligt mål, hade jag också ett ”Varför” till alla löppass under våren. För att vänja kroppen vid löpning varje dag påbörjade jag i december 2017 en Runstreak. Veckovolymen stegrades sakta och fr.o.m. augusti 2018 blev det dubbla pass på lördagarna. Från slutet av oktober även dubbelpass på söndagarna.

Efter S:t Olavsleden var jag helt enkelt ”mätt” på löpning. Fysiskt återhämtade jag mig förhållandevis snabbt, men mentalt (med undantag för Gotland) tog det nästan hela hösten att komma tillbaka och känna lust igen. Visst sprang jag, men jag tog också hela vilodagar. Många gånger var jag ute bara för att hålla igång löpningen trots att det kändes ganska oinspirerat. Men jag kände att det var OK. Det fick ta den tid som behövdes. Samtidigt var det också skönt att kunna prioritera familjen igen, att ”betala tillbaka” för alla de uppoffringar de gjort när jag tränade på inför S:t Olavsleden.

Passade också på att ta hjälp av en PT (Tack Hjärtkompaniet!) för att komma tillrätta med de svagheter som sommarens äventyr obönhörligt avslöjat. Och sakta, men säkert, började jag känna löparlusten återvända. Därför var det också lite trist att råka ut för en muskelbristning i månadsskiftet november/december. But that’s another story…

Så, vad tar jag med mig från detta år bortsett från att kroppen är fantastiskt som klarar så otroligt mycket mer än man kan föreställa sig? Jo, det måste finnas rum för mental återhämtning! Även om det fysiskt känns ok i kroppen, kan det ta betydligt längre tid än man tror för huvudet att komma tillbaka. ’Balans i livet’ är väl en bra sammanfattning <3

Med det sagt tar jag sats mot 2020!!

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Med 2019 i backspegeln

Sankt Olavsleden: Vi har en plan!

För en visuell överblick vid planeringen

Sommarens äventyr, att springa den 580 km långa S:t Olavsleden, kommer närmare. Den gångna helgens extra ledighet har därför ägnats åt att planering. Utgångspunkten är dagsetapper på ca 40 km med en lunchpaus någonstans mitt på. Möjliga boendealternativ längs vägen har sedan fått avgöra längden på varje etapp. För avslutningen har vi just nu två scenarion; antingen klarar jag att pusha mig själv ordentligt den sista dagen (Ersgard till Trondheim, 53 km), eller också är jag vid det laget så ”trasig” att jag får dela upp sträckan Ersgard – Trondheim i två delar och mellanlanda i Vikhammer. Det visar sig…

Planerade dagsetapper är:

  • Dag 1 Selånger – Stöde 44 km
  • Dag 2 Stöde – Borgsjö 44 km
  • Dag 3 Borgsjö – Bräcke 41 km
  • Dag 4 Bräcke – Pilgrimstad 41 km
  • Dag 5 Pilgrimstad – Östersund 40 km
  • Dag 6 Östersund – Vaplan 40 km
  • Dag 7 Vaplan – Mörsil 42 km
  • Dag 8 Mörsil – Åre 39 km
  • Dag 9 Åre – Medstugan 44 km
  • Dag 10 Medstugan – Sul 35 km
  • Dag 11 Sul – Stiklestad 39 km
  • Dag 12 Stiklestad – Markabygda 40 km
  • Dag 13 Markabygda – Ersgard 41 km
  • Dag 14 Ersgard – Trondheim 53 km
  • Dag 14 Ersgard – Vikhammer 37 km
  • Dag 15 Vikhammer – Trondheim 16 km

Är planen rimlig? Tja, det visar sig. Det är ju ett välkänt faktum att: No plan survives contact with the enemy. (Helmuth von Moltke) men någonstans måste man ju börja och nu har vi i alla fall något att förhålla oss till. Sedan får vi, efter bästa förmåga, försöka hantera de ”fiender” som kommer i vår väg. Både från support- och löparhåll. Wish me luck 😉

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Öka långsamt

Träningsmässigt, för att klara Sankt Olavsleden, är målet att klara dubbelpass på totalt 70 km på helgen (och en total veckovolym på 10 mil). Detta fördelat på totalt 30 km lördag och 40 km söndag. För att nå dit gäller det att inte öka för snabbt på en gång. För två veckor sedan blev den totala volymen 44,5 km fördelat på 15 + 8,5 (lördag) och 12,5 + 8,5 (söndag)

Helgens totala distans; knappa 48,5 km

Lördag 15 + 10 km. Söndag 13 + 10 km. Totalt 48 km
Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Öka långsamt

2019 – Mål och planer

2019 kommer, löpmässigt, att vara ett före och ett efter S:t Olavsleden! Den ca 580 km långa pilgrimsleden från Selånger till Trondheim har varit mitt långsiktiga träningsmål ända sedan senhösten 2017. Att jag i december 2017 påbörjade en runstreak var också för att vänja kroppen vid daglig löpning under en längre tid.

Träningsmässigt är jag nu inne i fasen att jag springer dubbla pass på helgerna. Det är så mina dagar på leden är tänkta att se ut; löpning för- och eftermiddag med lunch/vila där emellan. Så här i början är det vissa dagar mentalt jobbigt med dubbla pass, men jag känner också att det blir lättare och lättare. Det är lite samma sak som när jag började min runstreak och gick från att springa 3 dagar i veckan till alla dagar.

Den 10:de juli planerar jag att starta från Selånger. Tanken är sedan att avverka mellan 4 och 6 mil per dag tills jag når Trondheim. Vårens tävlingar har jag därför valt så att jag får träna på att vara ute under lång tid. Höstens ev. tävlingar beror helt på hur kroppen känns. Planen för året ser ut så här:

  • Skövde 6-timmars 9:de mars, vilket blir mitt första tidslopp. Målsättningen är att klara lite mer än maratondistansen
  • Aros Marathon (50 km) 4:e maj. Loppet går från Uppsala till Enköping.
  • Sankt Olavsleden, start 10:de juli
  • VILA 🙂
  • Uppsala Kulturmaraton 14:de september (om jag återhämtat mig tillräckligt)
  • Gotland Ultra Marathon (ca 51 km) i början av oktober
  • PRT i Växjö i december (förutsatt att jag lyckas “knipa” en startplats till tävlingen som också benämns ”Sveriges längsta julbord” 😀 )
Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för 2019 – Mål och planer