Runstreak 100 dagar – Reflektioner

Idag, 1:a April 2018, har min Runstreak pågått i 100 dagar!

Enligt Streak Runners International är definitionen av en Runstreak ”run at least one mile (1.61 kilometers) within each calendar day”. Engelsmannen Ron Hill är, mig veterligen, den som innehar ”rekordet” med 19.032 dagar vilket innebär drygt 52 år! (20 december 1964 till 30 januari 2017).

Positiva saker jag själv har upplevt: För mig har en Runstreak inneburit struktur och en ram som hjälper mig att nå mina långsiktiga mål, dvs. ett användbart verktyg. Mer konkret har jag noterat:
   Mindre stelhet och träningsvärk: Den stora och mest markanta skillnaden som jag upplever med min Runstreak är att jag inte är i närheten av den stelhet och träningsvärk jag brukade känna då jag ”bara” sprang tre dagar i veckan. Speciellt dagen efter långpass var stelheten ganska påtaglig…
   Starkare mentalt: Även om det nu blivit en självklar vana att springa varje dag är det är inte alla dagar som löparglädjen sprudlar. Kalla, mörka och tidiga morgnar känns det inte speciellt lockande att gå upp 45 minuter tidigare bara för att ge sig ut och springa 20 minuter, då handlar det mer om ”pannbensträning”. De dagarna tänker jag att det handlar om träning på att inte ge upp när det känns lite motigt och då är det också en skön känsla att uppleva sig mentalt starkare efter genomfört pass. Sedan kan det ju faktiskt komma dagar framöver när jag inte kan springa (p.g.a. sjukdom eller skada t.ex.) och så länge som jag bara inte har lust kan jag lika gärna fortsätta en dag till.
   Den sociala biten: Jag har tidigare inte sett löpning som en social aktivitet utan mer som en ”ensamsport” som passar mig, som är lite introvert, väldigt bra. Men under den tid jag varit med i Runstreak-gruppen har jag upplevt den sociala biten som oerhört motiverande, lite som att vara delaktig i ett större sammanhang. Dagar då det tagit emot att komma ut har det varit väldigt peppande att se att andra i gruppen redan klarat av dagens pass. Det har känts betydligt svårare att ens tänka på att avbryta min egen Runstreak i det läget. Sedan måste jag ju också erkänna att det blir lite av en grej att hålla min Runstreak vid liv. När jag väl nådde 50 dagar, ville jag ju så klart också nå 100 🙂

Vad visste jag? Jag har aldrig hört talas om fenomenet Runstreak när jag första gången kommer i kontakt med det via en artikel i Runners World (juni 2017), då i form av en intervju med Elin Ragnarsson vars Runstreak då pågått i drygt 1000 dagar! Att påbörja en egen Runstreak är dock ingenting som slår mig. I alla fall inte då…
Nästa gång jag stöter på begreppet är när jag hösten 2017 börjar följa Ellen Westfelts och Johnny Hällnebys podd Pace on Earth.

I december 2017 lanserar både Runners World och Pace on Earth egna runstreakutmaningar under januari 2018 och jag väljer att anta utmaningen i Pace on Earths Facebook-grupp. Jag tjuvstartar dock min egen Runstreak den 23 december 2017.

Varför Runstreak? Jag har en långsiktig dröm om att en dag kunna genomföra en äventyrslöpning kust till kust. Efter att ha rådfrågat betydligt mer erfarna löpare har jag förstått att jag behöver vänja kroppen vid att springa betydligt oftare än vad jag hittills gjort. Helst varje dag. Fram till denna tid har jag sprungit tre gånger i veckan, men för att kroppen nu ska vänja sig vid löpning varje dag får jag rådet att tänka ”lite, men ofta” och sedan försiktigt öka längden på mina pass. När jag väljer att starta min egen Runstreak ser jag detta som ett bra verktyg som hjälper mig att nå det långsiktiga målet.

Något negativt med Runstreak? Jag kan inte säga att jag upplevt något negativt med att ha en pågående Runstreak. För att kroppen ska hålla är jag noga med att ta en eller två vilodagar per vecka och på dessa dagar ”lufsar” jag bara väldigt lugnt i 20 minuter. Vid tillfällen då jag känt att det kan vara något som kan vara på väg att bryta ut har det planerade passet ersatts av ”vilodagslufs”. Att lyssna på kroppen är A och O för att inte köra slut på sig och för att hålla i längden.
Jag har inga upplevelser av att träningen skulle ha blivit mer ensidig sedan jag påbörjade min Runstreak. Under uppbyggnadsperioden (när jag började vänja kroppen vid att springa varje dag) var det bara korta distanspass på mellan 2 och 5 km, men i och med att kroppen vant sig vid den ökade belastningen har jag också kunnat återgå till både långpass och mer fartspecifika pass.
Skulle jag vilja addera annan träning kan jag inte se att det finns några hinder för det. Ett besök på gymmet kan med fördel kombineras med 20 minuters ”vilodagsjogg” (eller transportjogg dit).

Är Runstreak något för alla? Personligen tror och tycker jag att alla borde kunna prova en Runstreak. Om det sedan passar alla är en annan sak. Har man inte bakgrunden av att springa ofta tror jag att det är viktigt att springa kort i början så att kroppen vänjer sig vid löpning varje dag. Efter en initial ”prövoperiod”, kan det vara bra att fundera igenom varför man gör en Runstreak. Hjälper den dig att nå ett mer långsiktigt mål, eller upplever du den som ett ”måste”. Är det så att det bara känns som ett tvång har du ju i alla fall med dig erfarenheten av att ha prövat! 😊

 Här kan du läsa mer;
http://www.paceonearth.se/blogg/runstreak
https://runacademy.se/kan-det-vara-vart-att-prova-en-runstreak-2/
http://runeveryday.com/

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *