”Run when you can, walk if you have to…”

När passen är långa och man hinner bli trött både fysiskt och psykiskt hjälper det att tänka på följande ord från Dean Karnazes;

Innebörden jag lägger i dessa ord är; även om planen är att springa t.ex. 30 km, kan det vara så att olika faktorer (varmare än normalt, sämre sömn än vanligt, etc.) gör att jag helt enkelt inte klarar detta. I ett sådant läge har jag två val; antingen avbryter jag passet och tar mig hem, eller så fortsätter jag passet med en gångpaus som förhoppningsvis gör att jag kan börja springa igen en stund senare. Väljer jag det första alternativet vänjer sig ju kroppen och hjärnan vid att avbryta när det blir lite jobbigt. Med det senare alternativet, å andra sidan, tränar jag på att ”bita ihop” och ändå ta mig framåt i den takt jag för tillfället mäktar med.

Och för att kunna utmana mig själv och se var mina egna gränser går så… Ja, då gäller det helt enkelt att kunna fortsätta framåt även när det tar emot.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *