2020 Skövde 6-timmars

Skövde 6 timmars
Lördag 7:de mars 2020
Distans: 45,18 km

Lördag 9/3 2019 prövar jag för första gången ett så kallat tidslopp när jag startar i Skövde 6-timmars. Efter totalt 30 varv längs banan i Boulongerskogen har jag fått ihop 45,18 km. Ett år senare, 7/3 2020, står jag på startlinjen igen.

Boulongerskogen; ett trevligt ställe att springa på!

Det finns något lockande i den här tävlingsformen, att tiden och inte sträckan är det förutbestämda.  Dels blir det en annan mental utmaning att ta sig så långt som möjligt på en varvbana (som i detta fall är ~1200 meter) givet en viss tid jämfört med att ta sig en given sträcka (från A till B) så fort som möjligt, dels blir det mer gemenskap på något sätt när alla börjar och slutar samtidigt. Ingen är egentligen sist eftersom varvet är ganska kort. Ibland passerar man någon och ibland blir man själv passerad. Man tar det i sin egen takt helt enkelt och så möts man vid målet. Av den anledningen (?) valde min trogna support C (a.k.a. kära hustrun) att själv delta i loppet. Kul tyckte jag J I fjol var strategin att så länge som möjligt hålla mig till ”spring 20 minuter, gå 5” för att därefter i alla fall hålla mig i rörelse framåt resterande tid. När jag sedan utvärderade loppet kändes det som att avsaknaden av de längre träningspassen var en av förklaringarna till att jag tog slut efter knappt 3 timmar. I år har jag långsamt fått arbeta mig tillbaka från en muskelbristning och visste redan från början att jag behövde en mer hållbar strategi. ”Spring 20, gå 20” kändes som en mer hållbar ansats och förhoppningsvis något som kroppen skulle klara utan att den tidigare skadan gjorde sig påmind. Det tänkta upplägget testade jag sedan på hemmaplan tre veckor innan loppet och fick de ”svar” jag ville och önskade. Inga protester från det skadade området!

Lärkans IP (Sala) och träning inför Skövde 6-timmars.

Målsättningen i år fick bli densamma som i fjol; att klara maratondistansen och att så länge som möjligt hålla mig till min ”race plan”.

Race day

En stor eloge måste jag ge tävlingsledningen som måste ha jobbat hårt för att blidka vädergudarna! I mitten av veckan såg det ut som att vi skulle få snöblandat regn att springa i under första delen och sedan allmänt jämngrått, men inte bara slapp vi nederbörd, man hade även lyckats ordna fram lite sol ett par timmar in i loppet. Bra jobbat!!

Pre-race

Loppet börjar och timmarna passerar. Det flyter på bra och det är skönt att dela upp loppet i 20minutersbitar. De första timmarna kändes det som att 20 min blev ganska korta löpningar och promenaderna ganska långa, men ju längre loppet håller på desto kortare känns gå-pauserna. Konstigt…. När jag närmar mig 3-timmespasseringen har jag hunnit 15 varv och jag ligger därmed ganska bra till utifrån mitt mål och kan kosta på mig en 7 minuters toalettpaus. Förra året, när jag kommit så här långt in i loppet, hade fötterna börjat protestera rejält och jag ordentligt låg på energi. I år finns inga sådana tendenser. Det rullar på bra och jag har inga problem att följa min plan. Delar av C’s släkt har nu kommit för att heja en stund på oss och det ger, som alla löpare vet, mängder med positiv energi. Efter dryga 4 timmar börjar jag titta lite mer noga på varvtavlan för att se hur jag ligger till. Maratondistansen kommer jag, om ingenting oförutsett inträffar, att klara, men kanske kan jag också klara 30 varv precis som i fjol. Det skulle kännas skönt, så det är bara att kämpa vidare.

Många varv blev det…

Efter 30 avklarade varv, med 5 minuter kvar, väljer jag att stanna i målet och invänta C som kommer in minuten efter mig. Ingen av oss har någon större lust att stå och frysa ute på banan till mäthjulet kommer. Vi tar därför emot våra medaljer och vandrar upp mot hotellet, duschen och ”soffhäng” framför TV’n. Vi känner oss mycket nöjda med dagen. Själv hade inte riktigt vågat hoppas på att nå lika långt som förra året, men med en bra strategi gick det. Och C höll sig i rörelse under hela loppet! Well done! Tillsammans fick vi ihop 63 km och var med det bara 12 km bakom Umaras Simon Gustavsson som vann på, för mig, osannolika 75 km.

Post-race och nöjda med vår prestation

I år blev det inte några kort under själva loppet, men en liten film från förra årets lopp (där jag filmade ett av varven) finns här

Noterat efter loppet

Uppenbarligen var min ”Springa-Gå-Springa”plan ganska skonsam för kroppen för dagen efter känner jag mig förvånansvärt pigg. Ingen stelhet alls och därmed inga problem att ta sig nerför trapporna till hotellfrukosten 😊