2019 Skövde 6-timmars

Skövde 6 timmars
Lördag 9:de mars 2019
Distans: 45,18 km

Att springa runt, runt på en bana under 6 timmar, kan det verkligen vara roligt? Ja, har man aldrig sprungit ett tidslopp kan man ju inte veta tänkte jag när jag skickade in min anmälan till loppet i Skövde. Det hela går alltså ut på att under en given tid ta sig så långt som möjligt. Och i detta fall är banan en 1200 meter lång slinga i Boulongerskogen i Skövde.

Träningsmässigt har jag haft fokus på sommarens löparäventyr och inte haft något speciellt upplägg inför detta lopp. Men jag såg det som bra träning och ett litet experiment på vad som ev. händer i kroppen under 6 timmars konstant rörelse.

Uppladdningsmässigt gick det väl inte riktigt enligt plan då jag söndagen innan loppet halkade på en isfläck och slog i bakhuvudet. Det blev ett par dagars sjukskrivning följt av ytterligare någon dags löpvila. Men att vila sig i form kanske också kan fungera…
På väg till Skövde lyckas vi också med konststycket att hoppa på fel tåg vid byte i Katrineholm. Snopna miner när tåget bara passerar stationen. Väntan i Herrljunga och tåg tillbaka var väl inte riktigt så vi planerat, men …

Det var ju inte i Herrljunga vi skulle vara nu…

Målsättningen med loppet var i alla fall att klara maratondistansen på 42,2 km och helst lite till. Min ”race plan” var att hålla mig i rörelse under hela loppet genom att springa i 20 minuter följt av 5 minuters gång. Under gångpauserna tänkte jag också fylla på med energi i form av gel, samt sportdryck och vatten vid varvningen.

Race day

Start klockan 10:00 och bara ett par minuters gångväg från hotellet till starten gav en bra och lugn morgon. En lätt hotellfrukost, hämtande av nummerlapp (också på hotellet) och sedan upp på rummet och tejpa fötterna, byta om och plocka ihop ”supportväskan”. Strax efter 9:30 började vi röra oss ner genom Boulongerskogen. 

Förväntansfull innan start

Uppskattningsvis var vi ungefär 150 personer som ställde upp och inväntade startskottet.

Redo för start

Timme 1 till 3

Första timmen flyter på ungefär som jag tänkt. 20 minuter löpning och sedan en gångpaus. Repetera. När klockan börjar närmar sig 11:00 känner jag att jag börjar bli hungrig och passar därför på att fylla på med lite fast föda vid varvningen.

Tycker det är skönt mentalt att bara fokusera på en 20 minutersperiod i taget, men jag märker också hur tankarna ibland hoppar över ett par perioder och börjar vandra för långt framåt. Men med över 4 timmar kvar av loppet är målet alldeles för långt borta. Jag försöker bara observera att tanken skiftar för att sedan återigen rikta fokus på de 20 minuter jag är inne i. Går ganska bra.

I slutet av den tredje timmen har dock fötterna börjat protestera och jag känner mig också rejält trött. Tänker först förlänga gångpausen till 10 minuter, men känner att jag nog behöver en längre paus än så.

Timme 4 och 5

Under hela den fjärde timmen går jag. Känner mig aldrig mentalt nere, det är mer ren fysisk trötthet (och ont i fötterna). Målet att klara maratondistansen är jag inte orolig att missa, men vet också att jag behöver hålla mig i konstant rörelse framåt. ”Ett varv i taget” är min ”race plan” just nu. Energi fyller jag på med både i form av gels och av vad som bjuds vid varvningen. Efter cirka 4 timmar passar jag också på att byta underställströja. Även om jag inte frusit direkt så är det ändå skönt att få en torr tröja på sig.

Ungefär 4:30 in i loppet känner jag mig starkare och mentalt piggare igen. Dessutom gör inte fötterna lika ont längre. Siktar därför på att springa resten av loppet, men för att spara lår och fötter lite går jag där det är backigt. Lite stelt i början är det förstås, men kroppen kommer ändå igång hyfsat och efter ganska precis 4:45 inser jag plötsligt ”Men, vi är ju snart klara 🙂 ” och på ett sätt är det lite lustigt med denna lyckokänsla trots att jag ännu har en dryg timme kvar.

Sista timmen

Med 20 minuter kvar har jag nått maratondistansen, vilket också var mitt huvudmål. Varvräknaren står på 28 varv och nu vill jag gärna jämna till siffran till 30 varv. Inser att det borde gå. Varv 29 klaras av och jag hinner förmodligen ett varv till om jag skyndar mig. De mindre backarna springer jag nu i och kommer i mål 1 minut före 6h, med en totalt avverkad distans på 45,18 km.

Med ett par meter kvar till 42,2 km

Här väljer jag att stanna i målet istället för att springa in några extra meter. Befinner man sig ute på varvet när loppet blåses av måste man stanna där man är och vänta på att kontrollmätningen ska komma fram. Det har jag ingen lust till, även om varma kläder mm finns i supportväskan.

I en ”våldsam” forcering på sista varvet

Bortsett från ett par varv under första timmen är det sista varvet också mitt snabbaste. Det är märkligt hur det alltid verkar finnas lite extra kvar att krama ur kroppen på slutet.

Tankar efteråt

Jag visste redan från början att jag förmodligen skulle ha svårt att hålla mig till den uppgjorda planen ”spring 20 minuter, gå 5” i 6 timmar. Är därför mycket nöjd med att ändå ha kunnat hålla mig i konstant rörelse under alla timmar. Och även om jag inte nådde 5 mil (vilket var vad jag i ”hemlighet” hoppats på) så kom jag ändå lite längre än ett maraton.

Trött OCH nöjd!

Kommer definitivt att köra fler tidslopp framöver. Tycker det var en rolig tävlingsform. Det blir en annan mental utmaning än ett ”A till B”-lopp. Och tydligen, enligt de som sprungit flera olika 6 timmarslopp, är Skövde ett av de tuffare. Gissar att det beror på att banan är lite kuperad på sina ställen.

En annan sak jag gillade med tävlingsformen är att oavsett vilket tempo man håller, om man går eller springer, så går alla i mål samtidigt. Det blir mer gemenskap på något sätt när alla börjar och slutar samtidigt.

En liten film från loppet (jag filmade ett av varven) hittas här