2019 Gotland Ultra Marathon

Gotland Ultra Marathon 2019
Lördag 5:e oktober 2019
Sträcka: ca 50 km
Sluttid: 07:18:07

Gotland Ultramaraton, GUM, för andra året i rad. 2018 års lopp gav mersmak och jag var därför tidigt ute med min anmälan till årets upplaga. Vilket var tur. Loppet har vuxit i popularitet och det var ”Lapp på luckan” ( = 140 anmälda).

Efter sommarens äventyr längs Sankt Olavsleden tog jag en lite längre löpvila. Delvis planerat och delvis beroende på slitaget på kroppen. I månadsskiftet juli/augusti var jag sedan igång med löpningen igen. September stördes dock en del av en förkylning som inte riktigt ville bryta ut, men ändå gjorde sig påmind med ont i halsen till och från. Det blev betydligt fler vilodagar än planerat. Allt för att inte GUM-starten skulle riskeras. Lyckades ändå få till ett par längre trailpass som uppladdning. Bland annat blev det en tur på 48 km längs Bruksleden 3 veckor innan loppet.

Hade tänkt köra samma energiupplägg som förra året (sportdryck och gels från Umara), men eftersom jag redan hade en öppnad burk Enervit fick det bli denna + gels. Energimässigt skiljer det dock en del mellan Umara och Enervit då den första ger 60g kolhydrater/5 dl och den senare bara 25g/5 dl. Fick således kompensera med ett ökat antal gels. Något jag inte testat på träning innan…

Race day

’Same procedure as last year’ med tidig frukost och en promenad genom innerstaden ner till ”Kallis” där bussarna till Halshuk gick ifrån. Två bussar, en för de som inte varit med förut (där åker tävlingsledningen med och informerar) och en för de som varit med tidigare. Så självklart tog jag ”veteranbussen” 😉

Inga fjärilar i magen detta år. I stället ett skönt lugn. De senaste månadernas pass där jag varit ute ganska många timmar gjorde att jag kände mig trygg på distansen. Jag skulle vara många timmar efter vinnaren i mål, men jag var inte ett dugg orolig över sträckan och om jag skulle kunna ta mig i mål eller ej. Och den känslan är skön att ha med sig när man står på startlinjen.

Väderutsikterna hade sagt växlande molnighet och kanske någon regnskur. Och när bussen rullar in vid startområdet ser vi också att det börjat regna. Det är dock inte mer än ett kraftigt duggregn. Initialt… För snart övergår regnandet i en ordentlig hagelskur och lite drygt hundra ultralöpare tar skydd där det går (vilket egentligen inte är någonstans…). Tack och lov så slutar haglandet strax ett par minuter innan start. Kommentarer i startledet; ”Kom till Gotland!, sa de. Det kommer att bli kul!, sa de” och ”Det här påminner en om varför man gör det här”. Allt sagt med ett flinande. Och när starten går springer vi under dubbla regnbågar. Vackert! Ångrar att jag inte tog några egna kort här, men här finns i alla fall en bild på startfältet precis innan start och här en bild på de dubbla regnbågarna (om man scrollar ner en bit på sidan).

Hallshuk – Ire

Någon kilometer ner till stranden och vi springer nu längs Klintleden. Det är fantastisk löpning längs stranden och uppe på klinten. Det är många gånger man är tvungen att stanna till och bara njuta av utsikten. Där det är som brantast upp och ner finns det rep att hålla sig i.

Första ordentliga branten upp på klinten

Väl uppe på klinten är utsikten fantastisk

Bistert vakande klippformation… 😉

De sista två (?) kilometrarna fram till Ire går längs stranden och nu är det ganska mycket sand vilket gör det hela lite jobbigare. Når Ire efter ungefär 2h och 15 min. Här var det förra året en depå, men i år är det bara depå vid Lickershamn. Energimässigt fungerar allt bra och en extra boost får jag av att delar av släkten möter upp och hejar. Det blir ett kort stopp och lite ompackning av ryggan innan jag fortsätter.

Ire – Lickershamn (Depå)

Efter Ire tar vi oss ånyo upp på höjden och efter ca 1,5 km når vi första kontrollpunkten; ”H”. Totalt är det fyra kontrollpunkter, var och en med en bokstav, som ska passeras. Bokstäverna kommer att bilda ett ord och detta ska kunna redovisas när man kommer i mål.

Förra året sprang jag fel när man skulle ta sig ner för branten och jag har nu försökt vara väldigt uppmärksam så att jag inte ska missa det i år igen. Problemet är att jag inte riktigt minns var det var, så under kanske en dryg timme har jag spanat efter denna nergång. Men så kommer den och nu har jag inga problem att hitta. Det var väl snitslat och dessutom sprayade pilar i backen vilket gjorde det närapå omöjligt att missa.

I Lickershamn möter hela supportsällskapet upp 🙂
Min kära bror har dessutom, med glimten i ögat, gjort en egen ”pepp-skylt” så att jag inte ska springa fel *skratt*

”Special-schitzlat” just for me 😀

Dropbagens ombyteströjor och skor får ligga kvar då jag varken är kall eller blöt. Fyller på med ny vätska och gels. Ett par av de gels jag nu tar med är sorter jag inte provat tidigare. Har inte heller tryckt i mig wienerbröd som jag nu gör vid stoppet. ”Prova aldrig nya saker på tävling……”

Lite drygt halva sträckan kvar när jag ger mig av igen.

Lickershamn – Nyhamn

Vi tar oss igen upp på höjden över stranden och är strax framme vid loppets andra kontrollpunkt vid rauken Jungfrun. Bokstaven är ”Ö” (så H + Ö så här långt).

Jungfrun och kontrollpunkt 2

Fram till nu har jag inte haft några problem med dippar, men efter Lickershamn har jag haft svårt att fylla på med energi enligt min ursprungsplan. Känner mig helt enkelt för mätt efter wienerbrödet. Kanske inte var så smart egentligen, speciellt när jag inte kände mig så hungrig. Dessutom tycker jag att den nya gel jag tagit (och jag som jag inte provat förut) smakar hostmedicin. Upplever ändå inte någon djup svacka, men det är ändå jobbigare kilometrar nu.

Jobbiga kilometrar, men inte värre än att jag hinner njuta lite av utsikten

Lite positiva saker under denna sträcka är dels att i år är det jag som kan visa medlöpare på rätt väg (jag är ju ändå ”veteran” i och med att detta är andra gången….) och dels att jag under delar har trevligt sällskap. I olika sammanhang har jag hört talas om en speciell gemenskap i ”Ultrafamiljen” och här på GUM upplever jag verkligen det. Blir man omsprungen får man samtidigt ett ”Bra jobbat!” och stannar man till kollar folk att man är ok.

Ingen kan heja som mamma!! <3

Når så småningom Nyhamn och återigen möter supporten upp. Efter lite ompackning i ryggan passeras kontrollpunkt 3 (”S”) innan jag fortsätter ner mot Visby.

Nyhamn – Visby

”Ska du inte ta på dig regnjackan?” undrar hustrun innan jag ger mig av från Nyhamn. Även om det kommit några droppar på vägen har jag inte känt att det varit tillräckligt mycket för att ta fram den ur ryggan, men nu kommer det ganska mörka moln norrifrån. Och när det börjar regna lite mer känns det ändå bäst att förstärka klädseln för att undvika nedkylning utav vätan.

Ganska mörkt på himlen strax efter Nyhamn

Under några kortare skurar och dessutom lite hagel kämpar jag mig vidare. Det är en del knöligare partier i strandkanten som det är svårt att springa på, speciellt när man börjar bli ordentligt trött. Så gissa om det smakar gott med en kopp kaffe när jag når fikadepån i Brissund 🙂

Från fikastoppet är det ett par km längs stranden innan vi når banans absolut snårigaste del. Stigen är i och för sig fin och löpbar, men buskarna som växer på båda sidorna bildar ett tak som på sina ställen är så lågt att jag inte kan stå upprätt. På sina ställen är det till och med så att jag får ta stöd med händerna och nästan krypa på alla fyra. Det känns ganska brutalt efter drygt 4 mil med denna del, men samtidigt är det något som ger extra krydda till loppet ^^
Och tack och lov är det inte så långt, förmodligen inte ens en kilometer.

Tuff passage med över 4 mil i benen

Det är en skön känsla att komma ut på andra sidan. Nu är det bara en kort stig fram till Snäck och sedan ~3km asfaltslöpning. Sista kontrollpunkten; ”T”. Årets ord blir således HÖST och det stämmer ju i år. (I fjol stämde SOL lika bra.) En del fasar eventuellt för den sista sträckan in mot Visby, men jag som springer ganska mycket på gångvägar hemmavid tycker det är ganska skönt. Och att springa den sista biten längs strandpromenaden in mot mål är lite samma känsla som sista biten på Helsingborgs maraton.

Äntligen framme 🙂

Kul och värmande att tävlingsledningen står och gör High-five när jag kommer i mål!! Tack för det!
Tack också till min underbara familj och släkt som under dagen mött upp på så många ställen som möjligt. Det betyder så otroligt mycket och ger en så härlig energiboost!!

En nöjd och lycklig GUM-finisher omgiven av hela supportgänget (minus bror)

Tiden då? Ungefär som jag gissade. Ambitionen var att ta sig i mål och det lyckades jag ju med. Under 7 timmar klarade jag inte, men det var i alla fall ett par minuter snabbare än förra året.
Jag är mer än nöjd med dagen och kan inte låta bli att imponeras över vinnaren som slog nytt banrekord. Hur sjutton bär man sig åt för att springa banan på under 4 timmar? Imponerande!!!