2017 Stockholm Marathon

Stockholm Maraton
Datum: Lördagen den 3 juni 2017
Sluttid: 04:57:04

”Pre-race”

Kroppen hade känts förvånansvärt fräsch efter Mälarmaraton i Västerås (23/4) och träningen hade också flutit på bra med långpass på 21 km (3 st.), 28 km (1) och 2 st. 30 km-pass.

Jag hade fortsatt med samma träningsupplägg bestående av lugna distans- och långpass då målet inför Stockholm var detsamma som i Västerås; att springa hela vägen. Att komma i mål under 5h var ett sekundärt mål, men att springa hela vägen viktigast.

Nummerlapp hämtades ut på fredagen och jag passade redan nu på att anmäla mig till 2018 års upplaga. Även ett par sportglasögon inhandlades.

På väg till startfållan

Loppet/banan/arrangemanget

Att Stockholm maraton nu är inne på 39:nde upplagan märks förstås. Det är ett mycket väloljat maskineri och det är aldrig någon tvekan om vart man som löpare ska ta vägen vare sig före eller efter loppet. Allt är mycket bra skyltat nere på Östermalms IP och det finns även gott om funktionärer som visar vägen (om man nu skulle undra något).

Loppet – Mil för mil

Mil 1 

De sista minuterna innan start känner jag bara en spänd förväntan. Från de bakre leden hjälper vi till att räkna ner första startgruppen och 10 minuter senare släpps även vi iväg. Swedish House Maffias ”Greyhound” (om jag inte minns fel) dunkar för fullt i högtalarna. Det är en mycket speciell (och härlig) löparbubbla jag nu befinner mig i!

Öppnar försiktigt med fokus på att hitta ett lugnt tempo som jag tror mig kunna hålla hela. Och i början, när man startar långt bak i fältet, går det ändå inte speciellt fort eftersom det är så mycket människor före.

På grund av ombyggnaderna vid Slussen är banan detta år något ändrad jämfört med 2016. I stället för ner på Söder Mälarstrand springer vi nu upp mot Hornsgatan som vi sedan följer bort till Zinkensdamm där vi springer upp på Lundagatan. Och där, ungefär mitt på Lundagatan, står ”Skyltmannen” och hejar på. Vilken energi han sprider! <3 På skylten står det ”Sommaren är kort” och tydligen har någon före mig kommenterat detta för just som jag kommer förbi hör jag honom svara ”Fast maran är kortare!”. Med ett stort leende springer jag vidare.

Första milen avverkas på 1:11:59 och jag känner mig pigg och fräsch.

Mil 2

Norr Mälarstrand – Museiparken (Djurgården). Tempot är jämnt och bra, känner inga svackor utan ”trummar” på. På Karlavägen, en bit innan andra varvet viker upp mot Stadion, hinns gruppen jag just nu springer i upp av tättrion. J-r vad fort det går för eliten! Den farten kan jag inte ens hålla när jag springer intervaller. Och på något vis fångar detta också tjusningen med ett sådant här lopp; fast vi är på så olika nivå så är vi ändå, på något sätt, del av samma löpargemenskap. Det är häftigt. Strax därpå dyker min familj upp och det ger alltid härlig energipåfyllning.

Vid Museiparken ”väggade” jag i min maratondebut 2016, men nu känns det väldigt bra och mil nr 2 passeras efter 2:20:08 (och har gått på 1:08:09).

Mil 3

Ut på den långa rundan på Djurgården. Inte lika mycket publik här, men jag är mentalt förberedd och känner också att jag kan hålla ett fortsatt jämt tempo. Vinterns och vårens alla 30 km-pass ger också en mental trygghet även om jag nu börjar känna en fysisk trötthet när vi springer längs Skeppsbron. Dock ingenting som får mig att ens överväga att börja gå. Mil nr 3 passeras efter 3:28:33 vilket ger 1:08:25 på denna mil. Sånär som på sekunden samma tempo som föregående mil.

Mil 4

12 km kvar när jag passerar Skeppsbron och jag vet att min far står uppe på Söder vid ungefär 32 km dit jag nu har ca 2 km. ”Upp till pappa och sedan kan jag börja räkna ner från 10 km” tänker jag och kämpar vidare. Upp på Hornsgatan igen och sedan in på Lundagatan. ”Skyltmannen” är ännu kvar och hejar 😊 Vilken kämpe!! Tack för dina uppmuntrande hejarop!! Sedan in på Högalidsgatan och en ”High five” med pappa. 10 km kvar nu.

Tappar lite tempo denna mil, men passerar ändå 40 km efter 4: 4:38:27 (vilket ger 1:09:54 på denna mil)

40-42 km

40 km strax före Sveavägen. Är så nära målet nu så att jag springer förbi den sista vätskekontrollen i slutet av Birger Jarlsgatan / början av Karlavägen. Förbi Humlegården och svänger upp Sturegatan och nu ser jag Stadion. Det är en underbar känsla att springa in på bortre långsidan och sedan göra ett knappt varv inne på löparbanan innan jag springer i mål och får medaljen om min hals.

Klart man blir glad när man upptäcker familjen inne på Stadion

Den hett eftertraktade medaljen

Post-race

I min träningsdagbok noterar jag efter loppet; Sthm Maraton 2017!! Ett mycket väl genomfört lopp. Primärt mål var att springa hela maran, vilket uppnåddes. Sekundärt mål var att komma under 5h, vilket jag också lyckades med. Tempot kändes stabilt hela vägen och jag behövde heller inte ”slåss” mot ngn röst inom mig som ville börja gå. Härligt!!! 🙂

På vägen från Östermalm IP till hotellet kiknar min son av skratt pga min haltande och långsamma gång. Men, men, ”pain is temporary, pride is forever!”