2017 Helsingborg Marathon

Helsingborg Maraton
Datum: Lördagen den 2 september 2017
Sluttid: 05:41:19

How long does it take the average person to finish a marathon?
Answer: Average people don’t finish marathons.
/Dean Karnazes

 ”Pre-race”

Det här var nog loppet jag egentligen inte borde ha startat i. Under oktober 2016  började jag få problem med viss ömhet i höger häl. Den var inte värre än att jag ändå kunde springa, men den gav heller aldrig riktigt med sig. Hade efter ett par veckors vila kört på med lugna distans- och långpass. Hade också lyckats genomföra såväl Atea Mälarmaraton (Västerås) som Stockholm Maraton med målsättning att klara av att springa hela (och gärna med en sluttid under 5h). Jag upplevde inte att foten vare sig blev bättre eller sämre under tiden.

Efter Stockholm kände jag dock att jag ville försöka förbättra min maratontid när det var dags för Helsingborg. Började därför blanda in mer fartrelaterad träning såsom intervaller och tröskelpass. Följden blev dock att mina tidigare hälproblem eskalerade med påföljd att jag fick svårt att springa över huvud taget. Började misstänka hälsporre, men efter besök hos massör konstaterades problemen bero på långvariga låsningar i fot och fotled. Ett par massagebehandlingar senare hade jag en ändå en förhoppning om att kunna genomföra loppet med samma målsättning som i Västerås och Sthm. Dessutom var anmälningsavgiften sedan länge betald och vi såg fram emot att träffa släkt i området.

Pre-race, då ser man alltid pigg och fräsch ut… (Foto: privat)


Loppet / arrangemanget

Efter en del problem med inställt tåg (och bussersättning) på väg till Helsingborg kom vi ändå fram. Tyvärr efter att nummerlappsutdelning och expo stängt. Dock var det inga problem att hämta ut nummerlappen tidigt lördag morgon.

Jag upplevde loppet/arrangemanget som väldigt trevlig med en varierad bana där man springer igenom flera parker och grönområden. De absoluta favoriterna var; Råå Småbåtshamn (med sin fantastiska hejaklack), ”trädtunneln” i närheten av Pålsjö, samt avslutningen. De sista två kilometrarna längs standpromenaden, med Öresund alldeles till höger om sig, var rent magisk.

Några saker jag upplevde som speciellt bra/trevliga:
+ Trevlig bansträckning genom många trevliga parker och grönområden
+ Bra och peppande funktionärer. Även publiken var mycket engagerad.
+ Den kulturella informationen längs banan. Typ ”Här lekte Henke Larsson som barn”, ”Här föddes Hasse Alfresson” etc.
+ Att ha sitt namn tryckt på nummerlappen var mycket bra eftersom man då får lite mer personlig peppning längs banan. Speciellt bra när loppet kanske inte går som man hoppats..
+ Arrangörerna hade ordnat löparrabatt på hotell nära starten.
+ Positivt med frukt på så många stationer.

Loppet – Mil för mil

Mil 1: Grym publik i Råå

Jag startar loppet i ett försiktigt tempo och försöker bara fokusera på att springa så mjukt som möjligt. Har ett tag sällskap med Sub5-farthållarna, men ”tassar” så småningom långsamt ifrån dem. Första milen avverkas på 1:06:23 vilket i det här läget känns som ett mycket bra tempo för att hålla hela vägen. Passerar Råå Småbåtshamn med den mycket engerade publiken!! Ramsan ”Hej och hå, kämpa på, välkomna till Råå” ger grym energi. En av favoriterna längs banan 🙂

Mil 2: Foten börjar säga ifrån

Under den andra milen börjar dock foten säga ifrån. Känner den tidigare hälsmärtan komma krypande och försöker ändra löpsteget ngt i ett försök att minska besvären. Går dock inget vidare. Kämpar ändå på och någonstans runt 16-17km (i närheten av Jordbodalen) står släkten och hejar på vilket ger extra energi! Tyvärr hjälper det inte foten och strax efteråt, vid 18km, tar jag också den första gå-pausen (fram till 19km). I det här läget är strategin, eftersom foten börjat protestera, att springa 2km och sedan gå 1km. Mil nr 2 går på 1:14:27

Mil 3: ”Tar jag mig till 21km under 3h kan jag gå därifrån!”

Den tänkta strategin att växelvis springa 2km, gå 1km, överges snart. Känner att det inte funkar. Tänker istället ”kommer jag bara till 21km före 3h (reptiden) så har jag marginal för att kunna gå i mål och ändå komma in före målet stänger (6h efter start). Passerar 21km uppe Fredriksdal museum och trädgårdar vid efter 2:27:54 och anser mig ha tillräcklig ”gå-marginal” till målet stänger. Här någonstans kommer farthållaran för sub5h ifatt mig och jag gör ett försök att hänga med dem. Dock tvingas jag snart släppa och tar en ny gåpaus vid 23km vilken sedan följs av 3 km lufsande. Efter ca 25km (i Öresundsparken) står hustru och son som gör vad de kan för att ingjuta lite kraft.

Öresundsparken (Foto: privat)

Den tredje milen går på 1:29:26 och från 27km fram till 40km är det i stort sett bara gång, med korta ”löpavbrott”, som gäller.

Mil 4: ”Nu hjälps vi åt!”

Efter att man passerat 33km, uppe vid Pålsjö, kommer jag in i något som liknar en tunnel av träd (0:25 in på följande video). En av loppets favoriter 🙂

Jag har nu för länge sedan släppt tanken om en sluttid under 5h, fokus är bara på att hålla mig i rörelse framåt. Dock måste jag säga att det ändå var ganska trevligt att uppleva loppet från de bakre regionerna. Det var inte bara jag som gick och hade ont. Vi var ett par stycken som omväxlande gick och omväxlande gjorde tappra försök att ”springa”. Fokus blev nu att stötta och peppa varandra den sista milen. Detta gjorde även funktionärerna på de sista energistationerna. En stor eloge till Er!!

40-42km och jag ”flyger” fram jämte Öresund

Med drygt två kilometer kvar, i slutet av Tinkarpsbacken, ser vi sedan vad vi tror är målportalen och säger ”Nu springer vi in i mål!” varpå 2-3 stycken av oss faktiskt orkar/lyckas mobilisera någon form av ”löprörelse”. Dock är det vi tror är målportalen endast en markering av att ”Här börjar strandpromenaden/upploppet” typ. En kort besvikelse, men jag lyckas ändå fortsätta springa och den sista km känns det nästan som att jag ”flyger” fram (upplever jag det som iaf).

Upplopp (Foto: Olle Roos / HBGM)

Målgången (Foto: Ronny Karlsson / HBGM)

Den sista kilometern går ändå på 00:05:28 så känslan av att det gick jämförelsevis ”fort” var ju ändå inte helt fel.
Sonen, som filmar målgången, verkar dock ha ställt in slow motion mode på kameran vilket jag tycker är elakt…  Dock låter jag inte humöret påverkas alltför mycket av detta utan njuter i stället av apelsinklyftor, choklad, kaffe, öl, ….

Ett resultat är ett resultat och jag är glad att jag ändå tog mig i mål för det var en fantastiskt trevlig bana, glada funktionärer och en målgång (längs med Öresunds strand) precis så magisk som jag hört.

Springa loppet 2018? Redan anmäld! 🙂

Banbeskrivning från hemsidan finns här och vill man se banan km för km hittar man detta på Youtube