2016 Stockholm Maraton

Stockholm Maraton 2016
Lördag 4:e juni 2016
Sluttid: 04:44:38

Äntligen ”framme”!

Så var jag då äntligen framme vid det mål jag satte upp när jag kommit igång med löpningen i början av 2014; springa ett maraton! Under 2015 blev det ju både tävlingsdebut (Österåkersmilen) och två st. halvmaraton (Runrundan och Malmö Halvmaraton), men det var ju det här som var det stora målet!

Med start den 19:de januari har jag följt ett av 20 veckorsprogrammen i boken ”Maraton och andra långlopp: träna med Anders Szalkai”. Den siktade sluttiden, som jag tränat för och hoppas nå, är 4 h och 30 minuter, för vilken jag ska hålla ett genomsnittstempo på 6:23/km under loppet.

Fredag lunch åker jag tillsammans med en kollega, som också ska springa loppet, in till expon. Det är en häftig känsla att vandra ner på Östermalms IP, se alla förberedelser inför morgondagen, in och hämta nummerlapp för att sedan vandra runt inne bland försäljare och utställare. Passar bland att på att ta ett ”mellantidsarmband” för min planerade sluttid 4:30. Med mellantiderna för varannan kilometer runt handleden kommer jag att ha god koll på att jag håller rätt tempo. Little do I know…

Banan/arrangemanget

Loppet har under ett antal år löpts längs en tvåvarvsbana där det andra varvet förlängts ut på Djurgården.

Banan (från Garmin)

Det som främst slår mig är hur otroligt mycket större detta är jämfört med de lopp jag tidigare sprungit. För en ”rookie” är det aldrig någon tvekan om vart man ska ta vägen före och efter loppet. Från klädinlänningen nere på Östermalms IP, vidare ut till rätt startfålla är det klart och tydligt uppmärkt vart jag ska ta vägen och det finns gott om funktionärer som hjälper till. Likadant efter loppet, direkt efter målgång slussas man tillbaka till Östermalms IP där man, i tydligt uppmärkta fållor, hämtar ut sin Finisher-tröja och får en påse med diverse energi.

Loppet – Mil för mil

Känner mig rätt ”cool” på väg ut till min startfålla, men ju närmare start vi kommer desto fler fjärilar får jag i magen och konstigt vore väl annars. Detta är så mycket mer och så mycket häftigare än något jag upplevt tidigare. Bara att vara en del av hela ”cirkusen” är en mycket speciell känsla. Sedan går starten!

1 – 10 km: So far, so good

Starten har gått

Där är jag ju 🙂 (Foto: privat)

Att ta det lugnt i början är knappast ett problem när jag startar i ett av de sista leden och det dessutom är över 12 000 deltagare. De första kilometrarna är det knappt styrfart känns det som. Lyckas dock manövrera mig fram så att jag är i närheten av farthållarna för 4:30 när vi svänger av från Valhallavägen. Det är dock fortsatt tjockt med folk hela vägen förbi Gamla stan och ända tills vi svängt av vid Slussen för att ta oss ner längs Riddarfjärden. De första 7 kilometrarna håller jag mig kring 6:30/km, men från och med vätskekontrollen på Söder Mälarstrand kan jag i efterhand se att jag har ökat ganska ordentligt och håller mig strax under 6:10/km.

Första milen avverkas på 1:05:18 och jag känner mig fräsch och glad att det blivit lite lättare att springa.

11 – 20 km: To fast, to fast…!!!

Pigg och fräsch på Norr Mälarstrand (Foto: www.marathon-photos.com)

Det går lätt, alldeles för lätt kommer det att visa sig, hela vägen från Norr Mälarstrand och upp genom Vasastan. Håller ett tempo runt 6:00/km nu. Jag håller dock inte någon koll på mitt tempo utan tittar bara på mina mellantider och jämför dessa med tiden på min klocka. Ser att jag ligger ganska bra till och jag har, mer eller mindre, hela tiden kontakt med ”mina” farthållare. Uppe på Valhallavägen står familjen och hejar. High five och sedan vidare. Kort senare börjar det dock bli jobbigt. Från 17:de kilometern har tempot sjunkit till ca 6:20/km. 4:30-farthållarna har jag tappat lite, men när jag ser dem igen nere vid Tekniska Muséet gör jag ett försök att komma ikapp dem. Detta visar sig dock vara ett stort misstag eftersom jag nu går in i väggen!! Jag tar totalt slut och känner direkt hur tempot sjunker vid 20 km-passeringen.

Min tid efter 20 km är 2:07:55 vilket innebär att denna mil gått på 1:02:37, nästan 3 minuter snabbare än den första.

21 – 30 km: Fortsätt, bara fortsätt!

Jag vet inte hur, men jag lyckas ändå hålla mig springande hela denna mil. Hela vägen från Gärdet, via den trista delen ut mot Frihamnen, vidare över Djurgården, längs Strandvägen och upp via Gamla stan. Tempot sjunker från 6:26 (21:a kilometern) till 7:01 (30:de kilometern) och jag har det enormt jobbigt. Är egentligen helt slut, men vill inte ge upp och på något sätt lyckas jag hela tiden fortsätta sätta den ena foten framför den andra.

Tidsmässigt är det ett rejält tapp denna mil; 1:08:07, 5:30 långsammare än mil nr 2.

Kungsträdgården och jag ser ändå förvånansvärt fräsch ut (Foto: www.marathon-photos.com)

31 – 40 km: Knäckt av Västerbron

Kämpar vidare längs Söder Mälarstrand och håller mig ännu så länge ”springande”. I backen upp mot Västerbron står Pappa och hejar. Besvarar hälsningen så käckt jag bara kan, men när jag sedan kommer upp på bron orkar jag inte längre. Är helt enkelt tvungen att börja gå. Går sedan hela vägen upp till krönet. Visst är utsikten fin, men just nu sk#r jag i den… Börjar småspringa igen på väg utför och varvar sedan gång och löpning resten av milen.

Vid Stadshuset, mindre än en mil kvar nu (Foto: www.marathon-photos.com)

Tappar ytterligare 5 minuter denna mil som går på 1:13:44

41 – 42 km

Passerar 40 km-skylten i backen från Odenplan och nu springer jag igen.  Odengatan upp till Birger Jarlsgatan, där vi sedan viker in på Karlavägen. En enorm lättnad när jag sedan svänger upp på Sturegatan och ser Stockholms Stadion. Vänster på Valhallavägen och sedan ner på Drottning Sofias väg och utsidan av Stadions bortre långsida. Det är min bekant R som står som funktionär och dirigerar ner oss löpare från Valhallavägen. ”Där nere har du M!” får jag höra och på något mirakulöst sätt lyckas jag mobilisera en fartökning och tar mig upp jämsides med min kollega. Tillsammans springer vi sedan in på Stadion och följs åt hela vägen runt. I kurvan vid Maratonporten står min hela min familj och hejar för fullt. Min son kliver helt sonika in på löparbanan, ger mig en ros från dem alla och springer sedan med mig hela vägen in i mål <3

I sällskap med Simon ut ur sista kurvan på Stadion (Foto: www.marathon-photos.com)

Så trött, men så lycklig över att faktiskt ha klarat av denna utmaning. Stapplar ner till Östermalms IP och trots att jag knappt kan gå nu så vet jag redan att detta inte var sista gången!!

På Östermalms IP, med Finishertröja och medalj. Är så trött att jag inte märker att jag vänder medaljen bak och fram mot fotografen… (Foto: www.marathon-photos.com)

Men så här ser den i alla fall ut, min allra första ”Maratonmedalj” (Foto: privat)

”Post-race”

När jag hunnit återhämta mig efter loppet är jag förstås otroligt glad och stolt över att ha klarat av utmaningen. Att jag ”missar” min planerade sluttid med en kvart bekommer mig inte ett dugg, det är ju ändå ett maraton jag nyss genomfört. Vad som däremot skaver lite är det faktum att jag var tvungen att gå en del under den sista milen när jag helt tog slut. Detta får bli min fortsatta träningsmotivation, dvs., att kunna disponera mina krafter bättre så att jag orkar springa alla 42 kilometer i mitt nästa maraton. För ett nästa kommer det att bli 🙂