Runstreak 100 dagar – Reflektioner

Idag, 1:a April 2018, har min Runstreak pågått i 100 dagar!

Enligt Streak Runners International är definitionen av en Runstreak ”run at least one mile (1.61 kilometers) within each calendar day”. Engelsmannen Ron Hill är, mig veterligen, den som innehar ”rekordet” med 19.032 dagar vilket innebär drygt 52 år! (20 december 1964 till 30 januari 2017).

Positiva saker jag själv har upplevt: För mig har en Runstreak inneburit struktur och en ram som hjälper mig att nå mina långsiktiga mål, dvs. ett användbart verktyg. Mer konkret har jag noterat:
   Mindre stelhet och träningsvärk: Den stora och mest markanta skillnaden som jag upplever med min Runstreak är att jag inte är i närheten av den stelhet och träningsvärk jag brukade känna då jag ”bara” sprang tre dagar i veckan. Speciellt dagen efter långpass var stelheten ganska påtaglig…
   Starkare mentalt: Även om det nu blivit en självklar vana att springa varje dag är det är inte alla dagar som löparglädjen sprudlar. Kalla, mörka och tidiga morgnar känns det inte speciellt lockande att gå upp 45 minuter tidigare bara för att ge sig ut och springa 20 minuter, då handlar det mer om ”pannbensträning”. De dagarna tänker jag att det handlar om träning på att inte ge upp när det känns lite motigt och då är det också en skön känsla att uppleva sig mentalt starkare efter genomfört pass. Sedan kan det ju faktiskt komma dagar framöver när jag inte kan springa (p.g.a. sjukdom eller skada t.ex.) och så länge som jag bara inte har lust kan jag lika gärna fortsätta en dag till.
   Den sociala biten: Jag har tidigare inte sett löpning som en social aktivitet utan mer som en ”ensamsport” som passar mig, som är lite introvert, väldigt bra. Men under den tid jag varit med i Runstreak-gruppen har jag upplevt den sociala biten som oerhört motiverande, lite som att vara delaktig i ett större sammanhang. Dagar då det tagit emot att komma ut har det varit väldigt peppande att se att andra i gruppen redan klarat av dagens pass. Det har känts betydligt svårare att ens tänka på att avbryta min egen Runstreak i det läget. Sedan måste jag ju också erkänna att det blir lite av en grej att hålla min Runstreak vid liv. När jag väl nådde 50 dagar, ville jag ju så klart också nå 100 🙂

Vad visste jag? Jag har aldrig hört talas om fenomenet Runstreak när jag första gången kommer i kontakt med det via en artikel i Runners World (juni 2017), då i form av en intervju med Elin Ragnarsson vars Runstreak då pågått i drygt 1000 dagar! Att påbörja en egen Runstreak är dock ingenting som slår mig. I alla fall inte då…
Nästa gång jag stöter på begreppet är när jag hösten 2017 börjar följa Ellen Westfelts och Johnny Hällnebys podd Pace on Earth.

I december 2017 lanserar både Runners World och Pace on Earth egna runstreakutmaningar under januari 2018 och jag väljer att anta utmaningen i Pace on Earths Facebook-grupp. Jag tjuvstartar dock min egen Runstreak den 23 december 2017.

Varför Runstreak? Jag har en långsiktig dröm om att en dag kunna genomföra en äventyrslöpning kust till kust. Efter att ha rådfrågat betydligt mer erfarna löpare har jag förstått att jag behöver vänja kroppen vid att springa betydligt oftare än vad jag hittills gjort. Helst varje dag. Fram till denna tid har jag sprungit tre gånger i veckan, men för att kroppen nu ska vänja sig vid löpning varje dag får jag rådet att tänka ”lite, men ofta” och sedan försiktigt öka längden på mina pass. När jag väljer att starta min egen Runstreak ser jag detta som ett bra verktyg som hjälper mig att nå det långsiktiga målet.

Något negativt med Runstreak? Jag kan inte säga att jag upplevt något negativt med att ha en pågående Runstreak. För att kroppen ska hålla är jag noga med att ta en eller två vilodagar per vecka och på dessa dagar ”lufsar” jag bara väldigt lugnt i 20 minuter. Vid tillfällen då jag känt att det kan vara något som kan vara på väg att bryta ut har det planerade passet ersatts av ”vilodagslufs”. Att lyssna på kroppen är A och O för att inte köra slut på sig och för att hålla i längden.
Jag har inga upplevelser av att träningen skulle ha blivit mer ensidig sedan jag påbörjade min Runstreak. Under uppbyggnadsperioden (när jag började vänja kroppen vid att springa varje dag) var det bara korta distanspass på mellan 2 och 5 km, men i och med att kroppen vant sig vid den ökade belastningen har jag också kunnat återgå till både långpass och mer fartspecifika pass.
Skulle jag vilja addera annan träning kan jag inte se att det finns några hinder för det. Ett besök på gymmet kan med fördel kombineras med 20 minuters ”vilodagsjogg” (eller transportjogg dit).

Är Runstreak något för alla? Personligen tror och tycker jag att alla borde kunna prova en Runstreak. Om det sedan passar alla är en annan sak. Har man inte bakgrunden av att springa ofta tror jag att det är viktigt att springa kort i början så att kroppen vänjer sig vid löpning varje dag. Efter en initial ”prövoperiod”, kan det vara bra att fundera igenom varför man gör en Runstreak. Hjälper den dig att nå ett mer långsiktigt mål, eller upplever du den som ett ”måste”. Är det så att det bara känns som ett tvång har du ju i alla fall med dig erfarenheten av att ha prövat! 😊

 Här kan du läsa mer;
http://www.paceonearth.se/blogg/runstreak
https://runacademy.se/kan-det-vara-vart-att-prova-en-runstreak-2/
http://runeveryday.com/

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

5 * 5km

Träningspass: 5 * 5km
Datum: 2018-02-04
Väder: ca -4 grader, mestadels sol

Upplägg: Spring 5km och gå/ pausa tills det har gått en timme. Upprepa så att det totalt blir 5*5km löpning med efterföljande gåvila/paus. Totaltid för passet är således 5h. Idén till detta upplägg kommer ifrån ett inlägg i Facebookgruppen ”Runstreak 2018”. Passet blev för övrigt dag 44 i min egen runstreak (som påbörjades 2017-12-23). Tanken från början var att köra passet tillsammans, men då samtliga intresserade är bosatta på olika orter gjorde vi istället upp om en gemensam starttid (kl. 11:00).

Mina egna tankar före passet; jag såg det som 25 km löpning, vilket totalt skulle bli lite längre än vad jag för närvarande befann mig längdmässigt. Men eftersom varje 5km skulle följas av vila (i rörelse) kändes det ändå inte alltför omöjligt. Den totala tiden (5h) motsvarar också närapå vad jag brukar få för sluttid på de maraton jag ställt upp i. (Helsingborg 2017 undanräknat eftersom jag där ställde upp trots fotproblem.) Såg därför med tillförsikt fram mot den 4/2 då vi skulle köra. Jag hade dessutom blivit lovad sällskap av C som skulle vara ute och gå samma tid som jag sprang. Vi satte också upp våran egen ”energistation” direkt innanför ytterdörren för att kunna fylla på med energi så lätt och smidigt som möjligt.

Våran ”aid station” innanför ytterdörren

Noteringar under och efter passet:

11:00 – Start och inga andra känslor än ”OK, första 5km av 5! Nu kör vi! 🙂 ”

Efter de första 5km känns det ganska bra. Försöker hålla ett ganska lugnt tempo under rundan. Min främsta oro i det här läget är hur det ska gå att komma igång igen om vilan blir för lång. Tänker därför att jag bara går hem, fyller på med lite energi och sedan fokuserar på att hålla mig i rörelse fram till kl. 12:00 då andra rundan ska börja.

Fyller på med vatten, apelsinklyftor och banan. Är snabbt ute igen för att inte stumna. Strax innan andra rundan noterar jag att jag inte känner någon stelhet. Däremot är jag redan här kall om ryggen och ser fram emot att börja springa igen.

5km #2 avverkade: Jag har nu sprungit totalt 10km. Känslan är dock att detta är bra mycket jobbigare än att springa 1 mil i ett svep. Har varit ute i 1,5h och i kroppen känns det nu som ett långpass när man närmar sig ca 15 km. Har blivit ordentligt hungrig och känner att jag behöver fylla på med energi.

Fyller på med sportdryck, apelsinklyftor, gifflar och 1/2 energibar. Snabbt ute igen för att hålla mig i rörelse. Kände en viss stelhet i kroppen under andra varvet.

Efter 5km #3: Under det här varvet har det börjat bli jobbigt och jag känner att jag egentligen vill bryta nu. Känner också att jag behöver fylla på med energi, men har egentligen ingen aptit trots att jag ändå känner lite hunger. Ska försöka fylla på med lite choklad och salta nötter. Tänker att ”kommer jag ut på 4:e rundan är det ju bara en kvar sedan!”

4:e 5km-rundan är en ren plåga, mer eller mindre från första steget. ”Fy fan, nu går jag! Jag orkar inte mer!” tänker jag flera gånger! Beslutet att börja gå skjuter jag dock upp, lite i taget, och till slut har jag kommit tillräckligt långt för att känna att jag fixar dessa 5km också. Dock är jag fast besluten att inte köra den 5:e rundan, att 4*5km räcker (vilket också bidrar till att jag orkar springa hela 4:e rundan).

Möter C ute på 4:e femkilometern

Möter C denna runda och meddelar att det inte blir ngt mer springande efter detta varv. ”Du får väl gå sista rundan då” och, ja, så känner jag också. Har f.ö. ingen energi kvar nu och 0 aptit. Vet att jag iaf måste försöka dricka lite när jag kommer in.

I pausen innan de sista 5km lyckas jag få i mig lite sportdryck, apelsinklyftor, choklad och lite nötter. Har också tagit på en extra jacka eftersom jag bara ska gå sista timmen. Det visar sig dock vara en stor miss att inte samtidigt byta till torra kläder…

16:15 – Reflektioner efter dusch; otroligt nöjd över att ändå ha genomfört hela 5*5km! De sista 5km var ren gång, men det spelar ingen roll, 5*5km är iaf avverkade. Och med all gåvila mellan 5km-rundorna blev det totalt 32,05 km som avverkades på de 5 timmarna.

En stor miss jag gjorde var att inte tidigt vara mer observant på hur nedkylningen påverkade prestationen. Jag noterar redan innan den andra 5km-rundan att jag är kall om ryggen. Med facit i hand borde jag dels ha bytt iaf underställströja efter 2-3h och dels sett till att ha torra kläder innan den sista gå-rundan. De allra sista 2-2.5km frös jag så att jag skakade när jag kom in.

Hur aptiten förändras har jag noterat tidigare, när jag sprungit maraton, men det blev så mycket tydligare detta pass. Ett sådant här pass är därför utmärkt att testa olika energistrategier på. Funderar också på hur mycket kylan påverkade. Eller om det var så att när jag var tom på energi och klarade av kylan sämre.

Slutligen; jag hade inte insett att den totala tiden som jag höll igång skulle påverka så mycket som den gjorde. Det var ju inte bara 5km 5 ggr utan faktiskt 32km rörelse non-stop under 5h. Nyttig lärdom inför kommande utmaningar.

Kommer vi att göra om passet? Ja, både C och jag var överens om att detta ska vi göra om! Dock vill vi nog ha lite mera vår ute nästa gång…

Behöver jag tillägga att kaffet (och chokladbitarna) efteråt smakade gudomligt gott 🙂

Publicerat i Träningspass | Lämna en kommentar