Öka långsamt

Träningsmässigt, för att klara Sankt Olavsleden, är målet att klara dubbelpass på totalt 70 km på helgen (och en total veckovolym på 10 mil). Detta fördelat på totalt 30 km lördag och 40 km söndag. För att nå dit gäller det att inte öka för snabbt på en gång. För två veckor sedan blev den totala volymen 44,5 km fördelat på 15 + 8,5 (lördag) och 12,5 + 8,5 (söndag)

Helgens totala distans; knappa 48,5 km

Lördag 15 + 10 km. Söndag 13 + 10 km. Totalt 48 km
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

2019 – Mål och planer

2019 kommer, löpmässigt, att vara ett före och ett efter S:t Olavsleden! Den ca 580 km långa pilgrimsleden från Selånger till Trondheim har varit mitt långsiktiga träningsmål ända sedan senhösten 2017. Att jag i december 2017 påbörjade en runstreak var också för att vänja kroppen vid daglig löpning under en längre tid.

Träningsmässigt är jag nu inne i fasen att jag springer dubbla pass på helgerna. Det är så mina dagar på leden är tänkta att se ut; löpning för- och eftermiddag med lunch/vila där emellan. Så här i början är det vissa dagar mentalt jobbigt med dubbla pass, men jag känner också att det blir lättare och lättare. Det är lite samma sak som när jag började min runstreak och gick från att springa 3 dagar i veckan till alla dagar.

Den 10:de juli planerar jag att starta från Selånger. Tanken är sedan att avverka mellan 4 och 6 mil per dag tills jag når Trondheim. Vårens tävlingar har jag därför valt så att jag får träna på att vara ute under lång tid. Höstens ev. tävlingar beror helt på hur kroppen känns. Planen för året ser ut så här:

  • Skövde 6-timmars 9:de mars, vilket blir mitt första tidslopp. Målsättningen är att klara lite mer än maratondistansen
  • Aros Marathon (50 km) 4:e maj. Loppet går från Uppsala till Enköping.
  • Sankt Olavsleden, start 10:de juli
  • VILA 🙂
  • Uppsala Kulturmaraton 14:de september (om jag återhämtat mig tillräckligt)
  • Gotland Ultra Marathon (ca 51 km) i början av oktober
  • PRT i Växjö i december (förutsatt att jag lyckas ”knipa” en startplats till tävlingen som också benämns ”Sveriges längsta julbord” 😀 )
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

2018 – Utvärdering

Även om det ännu är två månader kvar av året kan jag konstatera att de mål jag satte upp i december 2017 nu är uppnådda.

De två saker jag ville klara under 2018 var dels att klara av att springa ett maraton igen. Dvs, att genomföra det utan några gå-pauser. Dessutom ville jag prova ännu längre distanser.
Mitt långsiktiga träningsmål var och är att under 2019 springa S:t Olavsleden.

Mål och utfall

  1. Springa maratondistansen igen; till loppet i Västerås den 21/4 hade jag inte lyckats få till tillräckligt många långpass på de distanser jag siktat på, men slog ändå distansrekord för året. Till Stockholm hade jag fått ihop mer volym, men då det var snudd på rekordvärme hade jag redan från början planerat gå-pauser. Men i årets tredje mara, Helsingborg 1/9, lyckades jag bocka av detta mål. Dessutom på nytt personbästa! 🙂
  2. Delta i ett ultralopp; var anmäld till två lopp. Dels Aros Maraton, mellan Uppsala och Enköping, den 5/5. Dels Gotland Ultra Marathon den 6/10. Det första startade jag aldrig i, men på Gotland genomförde jag de 51 kilometrarna!
  3. S:t Olavsleden; fokus under året har varit att springa varje dag och jag har också ökat min genomsnittliga veckovolym till drygt 6 mil/vecka. Nästa steg är att springa dubbla pass på helgerna och samtidigt öka veckovolymen ytterligare.

Reflektioner

  • Beträffande maratonmålet kände jag mig ganska trygg i att om jag lyckades få tillräckligt många långpass i benen så skulle jag klara detta. Att jag dessutom lyckades sätta nytt personbästa skulle jag säga beror på att jag hade en strukturerad energiplan som jag följde hela vägen.
  • Viktigast för att klara ”Ultramålet” var när jag sprang Jämtlandstriangeln i somras. Jag våndades ganska mycket kvällen innan, men när jag fick hjälp att skifta fokus från ”Springa med gå-pauser” till ”Gå med spring-avbrott” kändes det med ens görbart. Tog mig sedan också runt hela triangeln på 9h, något jag var och är mycket nöjd med.
    Samma mind-set använde jag sedan i ultradebuten på Gotland. Dvs, ta det lugnt, gå när jag behöver och spring där jag känner att jag kan.
  • Beträffande mitt långsiktiga mål om S:t Olavsleden; att sätta upp mål på lång sikt är en sak, att ta de små dagliga stegen något annat. För mig är min Runstreak det verktyg som med små steg för mig närmare målet. Den har hjälpt mig att bygga en vana av löpning varje dag. ”Just do it” med andra ord.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

5 * 5km Revisited

Träningspass: 5 * 5km
Datum: 2018-08-26
Väder: ca 14 grader, lätt regn initialt, sedan allt mer uppklarnande

Upplägg: Spring 5km och gå/ pausa tills det har gått en timme. Upprepa så att det totalt blir 5*5km löpning med efterföljande gåvila/paus. Totaltid för passet är således 5h. Det här var andra gången jag genomförde detta pass, första gången var i februari. Då hade jag inte någon erfarenhet av denna typ av upplägg och hade heller inte börjat tänka på att försöka ha en strukturerad energiplan. Passet blev den gången väldigt slitigt och jag blev också ordentligt nerkyld mot slutet. En av förklaringarna tror jag är just bristen på energiplan och att jag därmed fick i mig alldeles för lite energi på ett strukturerat sätt.

Energiplanen inför detta pass var att under varje timme (5km löpning med efterföljande vila/gå-paus) få i mig 5dl Enervit (28g kolhydrater) + 2 st. U Gel (2*20g kolhydrater) vilket då skulle ge 68g kolhydrater per timme. (Anledningen till att jag denna gång körde Enervit och inte U Sport var helt enkelt att jag hade kvar en del i Enervitburken.) Hade även med ett antal Cliff Bar (40g kolhydrater/bar), gifflar (lättuggat och mättar) och apelsinklyftor att fylla på med om jag skulle bli hungrig.
Förra gången jag och C körde passet hade vi ställt iordning en egen ”aid station” direkt innanför ytterdörren, men denna gång hade vi valt att vara vid vackra Björnön i Västerås och därför fick bilens framsäte duga.

Det finns gott om olika spår ute på Björnön

Bilens framsäte fick fungera som ”aid station” denna gång

Noteringar före, under och efter passet:

09:45 och en kvart kvar till start. 14 grader i luften och ett lätt regn faller. Känslan är bra inför passet.

10:00 – 11:00; De första 5km körs två varv i 2.5km-spåret och tempot är mer av uppvärmningskaraktär, men så gäller det ju att hålla hela vägen också. Det är en bra känsla i kroppen hela tiden och energimässigt får jag i mig som planerat. Strax innan andra varvet har regnet slutat och solen börjar titta fram.

11:00 -12:00; För variationens skull blir det denna gång ett varv i 5km-spåret. Detta är lite backigare än 2.5’an, men också lite mer naturskönt. Roligare, men lite jobbigare att springa 5’an mao. Känner att jag vill ta ett varv till i detta spår, men inte samtliga återstående… Energin fungerar och det känns bra i ben och huvud.

12:00 – 13:00; Tredje 5km-rundan blir återigen två varv i 2.5km-spåret. Ännu inga observerade eller upplevda problem. Det är klart att det nu känns lite att jag varit igång sedan klockan 10:00, men det är ingenting som är onormalt. Inga mentala dippar och det är heller inte jobbigt att springa rundorna. Passar också på att i pausen mellan tredje och fjärde 5’an fylla på med en Cliff bar eftersom jag börjar känna mig lite hungrig.

13:00 – 14:00; Fjärde 5km-rundan och ett nytt varv i 5km-spåret. Jag börjar känna en viss stelhet i baksida lår (båda benen) nu, men det är ingenting som jag upplever hindrar min löpning. Det är ett fortsatt lugnt tempo och jag passar faktiskt på att stanna och ta några kort längs spåret.
Jag noterar också hur GRYMT bra allting känns. Den mentala ”kamp” jag upplevde vid ungefär samma tid förra gången vi körde passet finns det inte tillstymmelse till. Det enda som stör lite är att mitt race belt (där jag har mina gels) verkar ha glidit ur spännet på ena sidan.

Lite av vyerna längs 5km-spåret

Uppförsbackarna tog (nästan) aldrig slut på 5km-spåret..

14:00 – 15:00; För variationens skull blir det nu 2 ”baklängesvarv” i 2.5km-spåret. Att springa ett varv åt ”fel” håll är ett bra sätt att lura hjärnan tycker jag. Det blir lite som att se saker ur ett nytt perspektiv. I alla fall inbillar jag mig det… Det är väldigt stelt nu i början av de sista 5 kilometrarna, men lustigt nog släpper det den här gången också efter ett par minuter.

Jag konstaterar efteråt att det har gått grymt bra hela passet. Det har naturligtvis blivit lite långsamt och stelt mot slutet, men energimässigt har jag känt mig fräsch hela dagen. Inga ”dippar” över huvud taget och jag är jättenöjd. Det är en extremt stor skillnad mot hur jag upplevde passet i februari. Nu känns det som att det vore spännande att göra om passet vintertid för att se hur det faller ut.

Trött, men glad och nöjd efter passet!

En kul liten detalj längs 2.5km-spåret var för övrigt att någon har placerat ut små miniatyrhus på ett par platser. Det gällde dock att ha ögonen med sig för det var väldigt lätt att missa dessa, men att leta efter dem var å andra sidan en mycket bra sysselsättning de sista varven.

De små husen (och brevlådan) längs 2.5km-spåret var inte direkt lätta att se från stigen…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Följa en energiplan

Träningspass: 30 km + test av ny energi
Datum: 2018-07-07

Trots att jag hört det i olika sammanhang har jag har väl egentligen aldrig haft någon egentlig energiplan för mina långpass. Det har mer varit att ta med 2 st. 50cl-flaskor med sportdryck (har hittills använt Enervit av den enkla anledningen att denna serveras på Stockholm Marathon) och någonting ifall/när jag blir hungrig (en bar och/eller ngn giffel).

Men efter att under en längre tid ha följt biomedicinarna Tommy och Simon i podden Prestera mera har jag börjat inse att det här med att ha någon form av struktur/plan för min energipåfyllning ändå kan ha en viss betydelse. Så varför inte ”give it a try” liksom ^^

Beställde därför ”Stora Prova På”-paketet från Umara och laddade inför mitt 30 km-pass med sportdrycken och gels.

Energipaket från Umara sport

Den internationella rekommendationen för aktiviteter över 2,5 h är 90 g/h. Min plan var att i alla fall försöka få i mig 60g/h, enligt följande
– Första timmen: 500 ml sportdryck (1 flaska) = 60g kolhydrater
– Andra timmen: samma upplägg
– Tredje timmen: en gel var 20:de minut (20g kolhydrater/gel) i kombination med vatten.
– Skulle passet ta mycket längre tid än 3h hade jag ytterligare en gel i reserv

Av erfarenhet vet jag att jag brukar ha svårt att få i mig sportdryck när jag varit igång länge. Då är det bara vatten som smakar bra. Detta var också anledingen till att jag planerade sportdrycksintag de första två timmarna och gel+vatten den tredje timmen.

För att inte behöva bära med mig all vätska redan från start hade jag också planerat att springa 2 varv på en 15 km-slinga som efter ca 12 (och 27) km passerade bostaden. Där hade jag i carporten helt enkelt ställt upp en pall med två stycken vattenflaskor så att jag vid varje passering kunde byta en tom sportdrycksflaska mot en vattenflaska.

15km-rundan, passerade hemma efter 12 resp. 27 km

En egen vätskestation i carporten

I min träningsdagbok noterar jag efter passet: ”Ett mycket bra långpass på 30km!! Testade produkter från Umara OCH att följa en strikt energiplan på 60g kolhydrater/timme. Fick i mig detta och drabbades aldrig av ngn mental dipp! 🙂

Och just här ligger den stora skillnaden jämfört med tidigare pass. Den trötthetskänsla som nästan alltid brukar infinna sig efter 18-20 km kom egentligen aldrig, något som med största sannolikhet gjorde att jag också kunde hålla ett ganska jämnt tempo genom hela passet. Dessutom upplevde jag att jag kunnat fortsätta en bit till i samma fart, vilket även det var en ny känsla efter 30 km.

För skojs skull kollade jag sedan (via detta smidiga verktyg) vad dagens tempo skulle ge för sluttid på ett maraton och kunde nöjt konstatera att det skulle ha räckt till ett nytt personbästa 🙂

Tempot hade räckt till nytt PB på maratondistansen

Noterar i efterhand att det också är en ganska stor skillnad energiinnehållsmässigt i de olika sportdryckera:
Enervit: 28g kolhydrater/500ml
U Sport: 60g kolhydrater/500ml

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Run when you can, walk if you have to…”

När passen är långa och man hinner bli trött både fysiskt och psykiskt hjälper det att tänka på följande ord från Dean Karnazes;

Innebörden jag lägger i dessa ord är; även om planen är att springa t.ex. 30 km, kan det vara så att olika faktorer (varmare än normalt, sämre sömn än vanligt, etc.) gör att jag helt enkelt inte klarar detta. I ett sådant läge har jag två val; antingen avbryter jag passet och tar mig hem, eller så fortsätter jag passet med en gångpaus som förhoppningsvis gör att jag kan börja springa igen en stund senare. Väljer jag det första alternativet vänjer sig ju kroppen och hjärnan vid att avbryta när det blir lite jobbigt. Med det senare alternativet, å andra sidan, tränar jag på att ”bita ihop” och ändå ta mig framåt i den takt jag för tillfället mäktar med.

Och för att kunna utmana mig själv och se var mina egna gränser går så… Ja, då gäller det helt enkelt att kunna fortsätta framåt även när det tar emot.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

The greatest teacher, failure is…

Datum: 2018-04-08
Träningspass: planen var 30 km löpning i lugnt tempo
Utfall: Passet avbröts efter 27,6 km

Tanke med passet: Som ett led i förberedelserna inför årets första maraton (ATEA Mälarmaraton i Västerås 21/4) ville jag få till ett par ordentliga långpass. Och just 30 km har jag tidigare känt är en bra längd, inte minst som en psykologisk förberedelse inför 42,2 km! Detta skulle också bli det tredje 30 km-passet på tre veckor.

Upplägg: De två tidigare söndagarna har jag som planerat sprungit 30 km. Dock har jag känt en markant trötthet vid den 26:e kilometern. Inför dagens pass hade jag därför beslutat att modifiera energiintaget så att jag skulle försöka äta lite och oftare jämfört med tidigare. Jag hade också tagit med ett par chokladbitar, samt bytt sportdryck i en av mina två flaskor.

Utfall: Tyckte att det kändes ganska bra fram till km 25. Tempot var ok och jag kände i det läget ingenting som tydde på en ”krasch”, men någonstans mellan 25 och 26 km var det som att jag bara tog slut! Jag försökte tänka ”bara en kilometer i taget” och det gick en bit, men vid 27,6 km tog det bara stopp.

Förutom att jag stoppade i mig energi lite oftare och dessutom choklad som jag aldrig testat på långpass tidigare, samt testade ny sportdryck så ser jag i träningsdagboken att den första milen också gick betydligt snabbare jämfört med de två tidigare 30 km-passen. Varje km var ca 30 sek snabbare denna gång.

Reflektion: Min egen fundering kring varför jag ”väggade” det här passet är att det kan ha varit en kombination av initialt lite för högt tempo och lite för mycket fast energi (som även innehöll mer fett än vad jag tidigare fått i mig på längre pass) jämfört med tidigare pass.

Dagens pass visar hur viktigt det är att prova nya saker på träning och inte på tävling och det jag tar med mig till Mälarmaraton om två veckor är att jag dels behöver hålla lite mer koll på mitt inledande tempo och dels behöver vara mer försiktig med att stoppa i mig fast energi under loppet. Sportdryck räcker långt.

Dessutom ser jag, när jag går tillbaka till förra årets träningsdagbok, att inför 2017 års Mälarmaraton hade jag hunnit få in 9 st 30 km-pass jämfört med 2 i år (dagens pass inte inräknat). Frånvaron av långa träningspass (vilket i sin tur beror på tidigare fotskada) känns som en betydligt rimligare förklaring till varför jag tagit slut runt 26 km på de två föregående 30 km-passen jämfört med att jag inte lyckas pricka rätt i mitt energiintag.

Publicerat i Träningspass | Lämna en kommentar

Runstreak 100 dagar – Reflektioner

Idag, 1:a April 2018, har min Runstreak pågått i 100 dagar!

Enligt Streak Runners International är definitionen av en Runstreak ”run at least one mile (1.61 kilometers) within each calendar day”. Engelsmannen Ron Hill är, mig veterligen, den som innehar ”rekordet” med 19.032 dagar vilket innebär drygt 52 år! (20 december 1964 till 30 januari 2017).

Positiva saker jag själv har upplevt: För mig har en Runstreak inneburit struktur och en ram som hjälper mig att nå mina långsiktiga mål, dvs. ett användbart verktyg. Mer konkret har jag noterat:
   Mindre stelhet och träningsvärk: Den stora och mest markanta skillnaden som jag upplever med min Runstreak är att jag inte är i närheten av den stelhet och träningsvärk jag brukade känna då jag ”bara” sprang tre dagar i veckan. Speciellt dagen efter långpass var stelheten ganska påtaglig…
   Starkare mentalt: Även om det nu blivit en självklar vana att springa varje dag är det är inte alla dagar som löparglädjen sprudlar. Kalla, mörka och tidiga morgnar känns det inte speciellt lockande att gå upp 45 minuter tidigare bara för att ge sig ut och springa 20 minuter, då handlar det mer om ”pannbensträning”. De dagarna tänker jag att det handlar om träning på att inte ge upp när det känns lite motigt och då är det också en skön känsla att uppleva sig mentalt starkare efter genomfört pass. Sedan kan det ju faktiskt komma dagar framöver när jag inte kan springa (p.g.a. sjukdom eller skada t.ex.) och så länge som jag bara inte har lust kan jag lika gärna fortsätta en dag till.
   Den sociala biten: Jag har tidigare inte sett löpning som en social aktivitet utan mer som en ”ensamsport” som passar mig, som är lite introvert, väldigt bra. Men under den tid jag varit med i Runstreak-gruppen har jag upplevt den sociala biten som oerhört motiverande, lite som att vara delaktig i ett större sammanhang. Dagar då det tagit emot att komma ut har det varit väldigt peppande att se att andra i gruppen redan klarat av dagens pass. Det har känts betydligt svårare att ens tänka på att avbryta min egen Runstreak i det läget. Sedan måste jag ju också erkänna att det blir lite av en grej att hålla min Runstreak vid liv. När jag väl nådde 50 dagar, ville jag ju så klart också nå 100 🙂

Vad visste jag? Jag har aldrig hört talas om fenomenet Runstreak när jag första gången kommer i kontakt med det via en artikel i Runners World (juni 2017), då i form av en intervju med Elin Ragnarsson vars Runstreak då pågått i drygt 1000 dagar! Att påbörja en egen Runstreak är dock ingenting som slår mig. I alla fall inte då…
Nästa gång jag stöter på begreppet är när jag hösten 2017 börjar följa Ellen Westfelts och Johnny Hällnebys podd Pace on Earth.

I december 2017 lanserar både Runners World och Pace on Earth egna runstreakutmaningar under januari 2018 och jag väljer att anta utmaningen i Pace on Earths Facebook-grupp. Jag tjuvstartar dock min egen Runstreak den 23 december 2017.

Varför Runstreak? Jag har en långsiktig dröm om att en dag kunna genomföra en äventyrslöpning kust till kust. Efter att ha rådfrågat betydligt mer erfarna löpare har jag förstått att jag behöver vänja kroppen vid att springa betydligt oftare än vad jag hittills gjort. Helst varje dag. Fram till denna tid har jag sprungit tre gånger i veckan, men för att kroppen nu ska vänja sig vid löpning varje dag får jag rådet att tänka ”lite, men ofta” och sedan försiktigt öka längden på mina pass. När jag väljer att starta min egen Runstreak ser jag detta som ett bra verktyg som hjälper mig att nå det långsiktiga målet.

Något negativt med Runstreak? Jag kan inte säga att jag upplevt något negativt med att ha en pågående Runstreak. För att kroppen ska hålla är jag noga med att ta en eller två vilodagar per vecka och på dessa dagar ”lufsar” jag bara väldigt lugnt i 20 minuter. Vid tillfällen då jag känt att det kan vara något som kan vara på väg att bryta ut har det planerade passet ersatts av ”vilodagslufs”. Att lyssna på kroppen är A och O för att inte köra slut på sig och för att hålla i längden.
Jag har inga upplevelser av att träningen skulle ha blivit mer ensidig sedan jag påbörjade min Runstreak. Under uppbyggnadsperioden (när jag började vänja kroppen vid att springa varje dag) var det bara korta distanspass på mellan 2 och 5 km, men i och med att kroppen vant sig vid den ökade belastningen har jag också kunnat återgå till både långpass och mer fartspecifika pass.
Skulle jag vilja addera annan träning kan jag inte se att det finns några hinder för det. Ett besök på gymmet kan med fördel kombineras med 20 minuters ”vilodagsjogg” (eller transportjogg dit).

Är Runstreak något för alla? Personligen tror och tycker jag att alla borde kunna prova en Runstreak. Om det sedan passar alla är en annan sak. Har man inte bakgrunden av att springa ofta tror jag att det är viktigt att springa kort i början så att kroppen vänjer sig vid löpning varje dag. Efter en initial ”prövoperiod”, kan det vara bra att fundera igenom varför man gör en Runstreak. Hjälper den dig att nå ett mer långsiktigt mål, eller upplever du den som ett ”måste”. Är det så att det bara känns som ett tvång har du ju i alla fall med dig erfarenheten av att ha prövat! 😊

 Här kan du läsa mer;
http://www.paceonearth.se/blogg/runstreak
https://runacademy.se/kan-det-vara-vart-att-prova-en-runstreak-2/
http://runeveryday.com/

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

5 * 5km

Träningspass: 5 * 5km
Datum: 2018-02-04
Väder: ca -4 grader, mestadels sol

Upplägg: Spring 5km och gå/ pausa tills det har gått en timme. Upprepa så att det totalt blir 5*5km löpning med efterföljande gåvila/paus. Totaltid för passet är således 5h. Idén till detta upplägg kommer ifrån ett inlägg i Facebookgruppen ”Runstreak 2018”. Passet blev för övrigt dag 44 i min egen runstreak (som påbörjades 2017-12-23). Tanken från början var att köra passet tillsammans, men då samtliga intresserade är bosatta på olika orter gjorde vi istället upp om en gemensam starttid (kl. 11:00).

Mina egna tankar före passet; jag såg det som 25 km löpning, vilket totalt skulle bli lite längre än vad jag för närvarande befann mig längdmässigt. Men eftersom varje 5km skulle följas av vila (i rörelse) kändes det ändå inte alltför omöjligt. Den totala tiden (5h) motsvarar också närapå vad jag brukar få för sluttid på de maraton jag ställt upp i. (Helsingborg 2017 undanräknat eftersom jag där ställde upp trots fotproblem.) Såg därför med tillförsikt fram mot den 4/2 då vi skulle köra. Jag hade dessutom blivit lovad sällskap av C som skulle vara ute och gå samma tid som jag sprang. Vi satte också upp våran egen ”energistation” direkt innanför ytterdörren för att kunna fylla på med energi så lätt och smidigt som möjligt.

Våran ”aid station” innanför ytterdörren

Noteringar under och efter passet:

11:00 – Start och inga andra känslor än ”OK, första 5km av 5! Nu kör vi! 🙂 ”

Efter de första 5km känns det ganska bra. Försöker hålla ett ganska lugnt tempo under rundan. Min främsta oro i det här läget är hur det ska gå att komma igång igen om vilan blir för lång. Tänker därför att jag bara går hem, fyller på med lite energi och sedan fokuserar på att hålla mig i rörelse fram till kl. 12:00 då andra rundan ska börja.

Fyller på med vatten, apelsinklyftor och banan. Är snabbt ute igen för att inte stumna. Strax innan andra rundan noterar jag att jag inte känner någon stelhet. Däremot är jag redan här kall om ryggen och ser fram emot att börja springa igen.

5km #2 avverkade: Jag har nu sprungit totalt 10km. Känslan är dock att detta är bra mycket jobbigare än att springa 1 mil i ett svep. Har varit ute i 1,5h och i kroppen känns det nu som ett långpass när man närmar sig ca 15 km. Har blivit ordentligt hungrig och känner att jag behöver fylla på med energi.

Fyller på med sportdryck, apelsinklyftor, gifflar och 1/2 energibar. Snabbt ute igen för att hålla mig i rörelse. Kände en viss stelhet i kroppen under andra varvet.

Efter 5km #3: Under det här varvet har det börjat bli jobbigt och jag känner att jag egentligen vill bryta nu. Känner också att jag behöver fylla på med energi, men har egentligen ingen aptit trots att jag ändå känner lite hunger. Ska försöka fylla på med lite choklad och salta nötter. Tänker att ”kommer jag ut på 4:e rundan är det ju bara en kvar sedan!”

4:e 5km-rundan är en ren plåga, mer eller mindre från första steget. ”Fy fan, nu går jag! Jag orkar inte mer!” tänker jag flera gånger! Beslutet att börja gå skjuter jag dock upp, lite i taget, och till slut har jag kommit tillräckligt långt för att känna att jag fixar dessa 5km också. Dock är jag fast besluten att inte köra den 5:e rundan, att 4*5km räcker (vilket också bidrar till att jag orkar springa hela 4:e rundan).

Möter C ute på 4:e femkilometern

Möter C denna runda och meddelar att det inte blir ngt mer springande efter detta varv. ”Du får väl gå sista rundan då” och, ja, så känner jag också. Har f.ö. ingen energi kvar nu och 0 aptit. Vet att jag iaf måste försöka dricka lite när jag kommer in.

I pausen innan de sista 5km lyckas jag få i mig lite sportdryck, apelsinklyftor, choklad och lite nötter. Har också tagit på en extra jacka eftersom jag bara ska gå sista timmen. Det visar sig dock vara en stor miss att inte samtidigt byta till torra kläder…

16:15 – Reflektioner efter dusch; otroligt nöjd över att ändå ha genomfört hela 5*5km! De sista 5km var ren gång, men det spelar ingen roll, 5*5km är iaf avverkade. Och med all gåvila mellan 5km-rundorna blev det totalt 32,05 km som avverkades på de 5 timmarna.

En stor miss jag gjorde var att inte tidigt vara mer observant på hur nedkylningen påverkade prestationen. Jag noterar redan innan den andra 5km-rundan att jag är kall om ryggen. Med facit i hand borde jag dels ha bytt iaf underställströja efter 2-3h och dels sett till att ha torra kläder innan den sista gå-rundan. De allra sista 2-2.5km frös jag så att jag skakade när jag kom in.

Hur aptiten förändras har jag noterat tidigare, när jag sprungit maraton, men det blev så mycket tydligare detta pass. Ett sådant här pass är därför utmärkt att testa olika energistrategier på. Funderar också på hur mycket kylan påverkade. Eller om det var så att när jag var tom på energi och klarade av kylan sämre.

Slutligen; jag hade inte insett att den totala tiden som jag höll igång skulle påverka så mycket som den gjorde. Det var ju inte bara 5km 5 ggr utan faktiskt 32km rörelse non-stop under 5h. Nyttig lärdom inför kommande utmaningar.

Kommer vi att göra om passet? Ja, både C och jag var överens om att detta ska vi göra om! Dock vill vi nog ha lite mera vår ute nästa gång…

Behöver jag tillägga att kaffet (och chokladbitarna) efteråt smakade gudomligt gott 🙂

Publicerat i Träningspass | Lämna en kommentar